Varmt och mycket

Jag har så otroligt många saker jag vill skriva om just nu, men varje gång jag tänkt sätta mig och författa ett blogginlägg har något kommit emellan. Därav min frånvaro...

Nu är det dags för sängen hur som helst. Eller soffan i vardagsrummet, snarare... I mitt rum går det knappt att vara då det är på tok för varmt... Inte för jag klagar, värmen är SÅ välkommen! Men ändå...

Nåja, BodyPump, plugg på Shanti och ESC imorn. Nu: Sova.

Andas...

Temat för denna och nästkommande vecka. Andas. Det är viktigt.

Att det blivit på tok för lite sömn den här helgen känns tydligt. Jag var en zombie hela förmiddagen, men lyckades trots detta få iväg en del mail till diverse mediaaktörer angående den stundande manifestationen. Eftermiddagen bjöd på föreläsning om palliativ vård inom olika organisationer och därefter en störtskön (men hysteriskt förvirrad!) BodyPump-klass. Nu på kvällen var Johanna, Stina och Andreas här och hade planeringsmöte inför 1/6. Trots att vi konfronterats med ett stort bakslag är vi på banan enligt plan.

Imorgon går dagen i ett, med föreläsning på morgonen, amanuensjobb på eftermiddagen, träning på kvällen och dessutom planering av diverse kommande event jag och Stina ska amanuensa oss på. Däremellan ska det även hinnas med ett läkarbesök. Det är dags för bedömning av det satans åderbråcket. Eller bråcken. De blir fler och fulare i ruskig takt, tycker jag faktiskt.

Jag är inte rädd eller nervös men det oroar mig lite över den snabba utvecklingen. Stina och Johanna följer med som stöd, det känns fint. Nu blir det till att sova. Sjukt trött, som sagt. Godnatt!

En helg i världsklass - minst sagt!

Klockan är mitt i natten och jag kom precis hem. Känslan i kroppen är helt fantastisk, den här helgen går till världshistorien tror jag minsann!

Gårdagskvällen bestod av middag och gött häng hemma hos P-A, tillsammans med Linnéa, Johanna och Andréas. Planen var att bege oss vidare till Linas inflyttningsfest men den planen misslyckades fatalt av diverse olika anledningar. Vi hamnade på Haket istället, jag och Johanna, och hade en mycket fin kväll!

P-A och Linnéa i P-As übermoderna, sjukt snygga lya. Så nice!

Maten alltså... P-A trollade med grillspetten så de smakade magiskt, Linnéa (som är kock!) gjorde en fantastisk potatissallad. Jag hackade grönsaker och drack vin istället. Man ska göra det man är bäst på, tänker jag ;)

Idag startade dagen med en skön frukost med min fina vän Thomas och därefter mötte jag upp Sara vid Centralen för att bege oss ut mot Lindholmen för radiointervju. Sara är en ny bekantskap, vi träffades för ett par veckor sedan när Mia och jag körde all-in på Gretas. Vi stod i kön utanför och Mia hade på sig sin "Inte under 24.000"-pin. Det visade sig att bakom oss i kön stod tre blivande intensivvårdssjuksköterskor! Det blev en go kväll, som alltså ledde vidare till en ny kompis och en radiointervjukompanjon :) Mycket bra!

Sara och jag tog gick längs Lindholmens strandpromenad efter intervjun, och tog båten tillbaka in till stan. Göteborg alltså... Så himla fin stad där man kan åka båt från en radiointervju och ändå vara hemma på ett kick ;)

Intervjun gjordes hur som helst i P4 Extra och vi pratade om hur vi tar löneupproret vidare. Det kan inte bli mer perfekt timing än så här! Igår släpptes som bekant vår nya sida och imorn går vi ut med information om nästa manifestation, som kommer äga rum 1/6 utanför Sahlgrenska.

Hemsidan, www.livsviktiga.se, har redan haft över 1000 unika besökare... Det känns som en dröm! Det är helt otroligt! Jag känner mig väldigt liten och störst i världen på samma gång. En fantastisk känsla!

En annan fantastisk känsla fick jag igår, då jag fick ett erbjudande som fick mig att hoppa upp och ned som en kanin på speed och fick stackars P-A som bevittnade hela spektaklet att tappa hakan. Mer info om vad detta innebär kommer. Det handlar om skrivande, att sprida vårt budskap och att lämna ett bestående avtryck. Det kommer bli så häftigt!

Som jag sa kom jag precis hem. Det har grillats hemma hos Thomas med hans vänner Anders och Micke, ett par andra vänner till dem alla och Peter och Johanna. Sjukt trevlig kväll med helt galet god öl och årets första grillmat. Så jäkla fint! Den här helgen kommer jag leva länge på :)

Thomas göttar sig. Fin-öl, rom, kaffe, chokladmousse... Är det söndag så är det! Då ska det göttas!

Imorgon är det ny vecka, nytt fokus, nya tag och nya uppgifter att lösa. Tempot behöver skruvas upp. Den här helgen har jag medvetet släppt mycket på mitt fokus och bara njutit av umgåsning i goda vänners lag och spontana infall. Jag tror jag behövde det. Nu är jag redo för slutklämmen för den här terminen!

www.livsviktiga.se - Stora grejer händer!

Det händer grejer nu!!! 1/6 planeras ett stort "Våga vägra under 24.000"-event (tid, plats och detaljer avslöjas på måndag...) och idag lanserades vår nya hemsida www.livsviktiga.se. Där kan du läsa om sjuksköterskans vikt i samhället, ur ett patientperspektiv. Vi har samlat (och behöver fler, så bidrag gärna) berättelser ur verkliga livet, där människor upplevt att en sjuksköterska påverkat deras liv i en positiv riktning. Vissa historier är tragiska och lockar fram tårar, andra är charmiga och nästintill skrattretande. Alla är de lika viktiga och alla belyser de samma sak: En sjuksköterska gör skillnad i samhället. En sjuksköterska förtjänar en skälig lön.

In och läs, och bidrag med din egen berättelse!

Hår.

Jag hade kunnat skriva hur mycket som helst nu. Om bekymmersamma praktikplatser, en eventuellt uppskjuten examen och en hel massa planerande av lönemanifestationer... Dock orkar jag inte.

Jag skriver om mitt hår istället. Det är nytt, kortare och ljusare. Hur det ser ut ser ni här:

Nu blir det sömn. Ögonen går i kors. Godnatt!

Vad jag haft för mig...

 Det har varit fullt ös, därav blogguppehållet. Det är knappast så att jag saknar ämnen att skriva om, tvärtom - tiden har inte riktigt räckt till! Det har varit ett par fantastiska dagar med underbara upplevelser av olika slag. Musik, träning, vänskap, patientkontakt... You name it! Här kommer någon form av sammanfattning av senaste dagarna, i bildform. I bakvänd ordning med start från igår. Jag orkar inte ändra ordningen på bilderna...

 Igår blev jag bortskämd med helt galet god hemmagjord chokladmousse, fantastiskt fin öl och indisk mat...

 ...Och här är bortskämmaren, min fina vän Thomas! Det är helt galet att vi bor tre minuter ifrån varandra men sällan lyckas umgås mer än någon gång i kvartalet. Det är faktiskt inte okej. Det får bli skärpning på det planet. Nu ska vi i och för sig springa Midnattsloppet ihop, så om inte förr så ses vi i alla fall i augusti... :P

 Helvetiskt god öl fick jag som sagt! En portvinfatslagrad havreporter. Inte helt fel, en vanlig sketen söndag i goda vänners lag :)

 I lördags var det medlemsfest på Trädgår'n för SATS medlemmar. Här står Sebastian och Therese på scenen och hälsar alla välkomna. Det var så roligt att se våra fina medlemmar uppklädda och på partyhumör! När Trädgår'n öppnade för allmänheten gick jag och mina kära stammisar vidare och lyssnade på Henrik på LaGondola en sväng. Mycket trevligt!

 Matilda och jag spelade på medlemsfesten. Det är, som ni ser, inte vi på bilden. Det är Niklas och Karin som soundcheckar, åt oss :P Det blev en göttig spelning! Vi körde bara tre låtar, men det kändes alldeles lagom och kanske kommer det upp en video på det hela så småningom.

 Innan medlemsfesten i lördags besökte Lina och jag (och Louise, som moraliskt stöd och smakråd) Point Blank Tattoo. "Wish it, dream it, do it" skulle förevigas på våra kroppar. Det blödde ganska ymnigt under mitt tegaderm, och på kvällen stod jag på scen med blodig plast på armen. Men men, jag har varit med om värre saker på scenen. Tappa tröjan inför fullsatt Balettakademin t.ex. Det var definitivt värre!

 Lina (aka Muff1) under nålen. Vi kommer vara så grymt snygga(re) när vi kör våra teamklasser framöver!

 Och så här blev resultatet! Jag är så stört nöjd och blir lite lycklig så fort jag ser min högerarm, vilket jag gör ganska ofta... så det innebär att jag blir lycklig var och varannan sekund ;)

 Tatueraren Andreas gjorde ett bra jobb! Han är galet duktig, trevlig, seriös och kunnig så om du funderar på en tatuering kan jag varmt rekommendera denna man!

Nöjd tjej, med en lugg som inte är av denna värld... Vilken tur att en av punkterna på morgondagens lista är ett frisörbesök! Förutom det blir det möte i skolan med läraren Ingegerd. Det har dykt upp vissa bekymmer kring min sista VFU-planering som behöver redas ut, och det ska göras imorgon. Därefter blir det skriva palliativ-uppgiften hela dagen fram till frisören. Kvällen bjuder på musicerande. Så himla fint!

Och just det, jag hämtade mitt schema för sommaren i fredags. Jag är så nöjd! Jag kan fortfarande inte riktigt tro att jag kommer arbeta som undersköterska på CIVA i sommar... På CIVA!!!! Jag är glad och tacksam ända in i själen. Och lite nervös också, men det är bara gött. Schemat är dessutom precis som jag ville ha det. Jag kommer kunna köra många klasser på gymmet, och jag jobbar en hel del nätter vilket jag gillar. Det kommer bli en så fantastisk sommar! Sommaren 2010 var grym och jag gav mig fasen på att 2011 skulle bli bättre. Det blev den, trots att den började lite knaggligt med en separation från min ex-sambo... Nu bestämmer jag att sommaren 2012 ska bli ännu fantastiskare, och den har redan potential. Wish it, dream it, DO IT!!!

Ett inlägg om inget alls.

Dagens lärdom: För mycket och för starkt kaffe i kombination med för lite vatten och en BodyCombatklass ger huvudvärken från helvetet. Så, nu sitter jag här med huvudvärken från helvetet och inväntar effekt av min just nu bästa kompis NSAID. Kul.

Dagen har spenderats på Café Shanti tillsammans med Mia och kurslitteraturen. Den stora uppgiften om folkhälsa är snart färdig och jag planerar lägga sista handen vid den imorgon. Jag hade tänkte göra det idag men ja, huvudvärken gynnar inte kreativiteten direkt. Det får faktiskt bli sängen istället.

Mer än så har jag inte att säga just nu. Imorgon blir det amanuensarbete i form av anatomistudier med T2 och därefter ska Mia och jag på Vårdförbundsevent på Kajskjul 8. Och vid den tiden kommer också folkhälsouppgiften vara inskickad och klar och jag kommer jubla.

Nu: Sömn.

Vänskap och tacksamhet

Jag kom precis hem efter en lång kväll av fikande. Först fika med Mia och sedan fika med Peter. Dessa fina människor! Jag kan inte förstå hur jag kan vara så lyckligt lottad att jag har alla dessa fantastiska vänner i mitt liv.

För bara ett år sedan såg mitt liv helt annorlunda ut. Jag var sambo och hade en väldigt liten umgängeskrets och väldigt lite tid över till att skaffa någon. Jag säger inte att det enbart var av ondo, men ärligt talat så föredrar jag livet som det ser ut nu. Det känns som jag har samlat de finaste av fina människor omkring mig, och det är en fantastisk känsla att ha vänner man vet att man kan lita på i vått och torrt. Sådana man kan säga precis vad som helst till, sina innersta hemligheter. Det är en riktig skatt att ha sådana människor i sin närhet!

Jag är fantastiskt tacksam över att jag har just det, och vore jag lite piggare hade jag nog skrivit ett bra mycket finare inlägg om ämnet än detta. Dock är jag svintrött, så jag lägger ned och laddar för en heldag med skoluppgift imorgon istället.

Denna underbara träning!

Vem har sagt att träning behöver vara tråkigt? Att teama Schlager v.s. Rock tillsammans med Andréas är t.ex. väldigt roligt :)

Träning! Vilken fantastisk källa till glädje, lycka och kickar! Mitt CykelPulse-pass idag gick nog till historien över snabbast avklarade klass med största möjliga träningsglädje :) Snabbast på så vis att tiden flög förbi, det vill säga. Den här veckan har jag tränat extremt lite och bara instruerat två klasser, det är ju aningen mindre än mina vanliga 8-10 träningstimmar. Snacka om abstinens! Jag var så övertaggad innan klassen skulle börja att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Full klass, grymt peppiga deltagare och terminens hittills tuffaste klassupplägg blev en solklar kombo!

Veckan som gått har jag mest känt mig stressad och nere mest hela tiden. En ständig känsla av hopplöshet har varit överhängande och jag är väldigt övertygad om att den har med det låga antalet träningstimmar att göra. Det är säkert jättebra för kroppen att få sig en ordentlig vila mellan varven, men det är ingen hit att må så som jag gjort. Jag behöver de där kickarna med jämna (och uppenbarligen täta) mellanrum. Nästa vecka blir det mer träning, men fortfarande en lägre nivå än vanligt. Jag funderar på att göra ett nytt försök med löpning. Helst på morgnarna, men det finns inte en chans i världen att det kommer hända denna vecka då jag börjar 06.45 varje dag förutom imorgon :P

Nu blir det snart sängen. Imorgon väntar ett oerhört spännande samtal med en patient och på kvällen blir det min måndags-Pump. Därefter möte med Mia för att briefa henne om vad som sades på 24K-mötet sist. Någonstans däremellan ska det också skrivas skolarbete tills fingrarna blöder, typ.

En sammanfattning...

Det har gått i ett här de senaste dagarna, minst sagt! Jag tror att en sammanfattning i punktform lämpar sig bäst, så kanske jag är ifatt sedan :)

* JAG KLARADE LÄKEMEDELSBERÄKNING 2!!!! Jag var tvungen att titta ungefär en miljard gånger innan jag vågade tro att det var sant. Helt och fullt sant tror jag dock inte det är förrän jag hämtat ut tentan och ser det svart på vitt, men ändå... det står ett "G" efter mitt kodnummer på GUL. Jag har fasat för den här tentan sedan jag bestämde mig för att söka sjuksköterskeprogrammet. Matte är något jag tycker mig ha svårt för och det krävs 100% rätt på tentan... Det måste skett någon form av mirakel där i tentasalen :)

* Helgen bjöd på två fina kvällar av spontanparty. I fredags tillsammans med Johanna, Matilda S. och P-A och gårdagen tillsammans med ett helt gäng sköna flickor och pojkar på Max's spelning på Valand. Härligt!

* I fredags hade vi 24K-möte. Det planeras stora grejer här i Göteborg nu, och det känns helt fantastiskt att få vara en del av det här engagemanget och viljan att förändra. Det känns stort och jag kan inte riktigt beskriva det. På något sätt känns det bra att kissa jantelagen i ansiktet och våga säga som det är - vi sjuksköterskor är livsviktiga. Vi förtjänar att värderas därefter.

Grynet tycker också vi är värda 24.000 kronor.

* På lördag är det stooooor fest för alla SATS-medlemmar på Trädgår'n. Göteborgvarvet går av stapeln och efteråt bjuds det in till kalas. Matilda och jag kommer vara en del av underhållningen och det känns så grymt roligt att få spela för våra fina medlemmar och mina kollegor! Det kommer bli en toppenkväll!

Nu ska jag finputsa eftermiddagens Cykelpass. Idag bjuder jag på snabba intervaller och en backe av sällan skådat slag :)

Latex och stetoskop?

Det har varit lite hektiskt de senaste två dagarna, därav frånvaron av blogginlägg. Igår var det först spelning på Nooliys namnbytesfest och därefter taxi i ilfart upp till skolan för att styra med fikat för föreläsningen med Johan Persson från Stockholms 24K-grupp. Efter föreläsningen blev det öl i Linné tillsammans med ett gött gäng sjuksköterskestudenter samt Johan. Mycket trevligt! Alltför sen hemkomst dock, med tanke på att jag började klockan 07.00 imorse. Dock löste det sig fint, och jag är som synes fortfarande vid liv :)

Nu har jag precis skrivit det sista på studieuppgiften för kvällen, tanken var att den skulle vara helt klar till seminariet imorgon...det är den inte. Dock har jag de viktigaste delarna klara och jag hoppas det räcker. Det har inte varit det lättaste att få ordning på den här uppgiften och det vet examinatorn så det bör inte vara några problem... Hoppas jag.

Och just det, jag mailade precis iväg en bild också till en journalist på Ny Tid som ringde igår och ville göra någon form av Hallå där!-reportage med mig. P-A föreslog den här bilden:

Jag höll inte riktigt med... Latexklänning, batong, stetoskop, pistol och blodtrycksmanschett tillhör inte riktigt min stil till vardags :P

Nu blir det sängen. Imorgon händer stora saker på 24K-fronten. Jag är sjuuuukt taggad!

Vad är du stolt över idag?

Nyss när jag stod och borstade tänderna dök en låt upp i huvudet. Den var stretchlåt på någon BodyPump-release för jättemånga år sedan och jag har nog inte tänkt på den sedan dess. Nu dök den i alla fall upp, och jag tänker att den kommer få vara lite av mitt ledmotiv framöver. Den handlar om stolthet.

Stolt. Man kan vara stolt av många olika anledningar. Här var jag stolt över mitt första genomförda Midnattslopp, och min första genomförda löparmil.

Idag är återigen en sådan där dag när jag kom hem från praktiken fylld av ödmjukhet inför livet och respekt för hur sköra vi människor egentligen är. Livet kan verkligen förändras på ett ögonblick, skulle du vara nöjd med det du presterat hittills om det hände dig? Peter och jag pratade om det idag, om att våga ta risker och våga chansa. Inte vänta på "det rätta tillfället", för det kanske aldrig kommer. Jag ska bli bättre på det, det där vågandet och chansandet. Snart kanske det är för sent!

Det jag vill komma fram till är att jag vill, och du kan göra detsamma om du vill, låta magkänslan styra mer. Känna mer, tänka mindre. Det kan handla om så små saker, som kan göra så stor skillnad. Vad händer om du ler mot personen du möter på gatan, istället för att stirra ned i marken? Vad händer om du berättar för någon att du finner den attraktiv? Vad händer om du stannar och pratar en stund med den där personen som varje dag ber dig om en krona utanför Konsum? Vad händer om du fokuserar inåt, andas, känner efter, stannar upp? Vad säger magkänslan åt dig att göra? Jag tror det är viktigt att lyssna på den.

Jag är trött och det här är ett ovanligt rörigt inlägg, men jag ska försöka knyta ihop säcken. Den där låten jag pratade om heter "Proud".

"What have you done today to make you feel proud?
It's never too late to try
What have you done today to make you feel proud?
You could be so many people
If you make that break for freedom
What have you done today to make you feel proud?"

Vad har DU gjort idag som du är stolt över? Jag ställde samma fråga till mig själv och kom fram till att just idag har jag nog inte gjort något som får mig att känna stolthet. Tyvärr. Därför blir det ett av mina dagliga mål framöver; jag ska göra minst en sak som gör mig stolt. Det kan handla om stolthet över mig själv, för att jag utmanat mig och vågat kliva utanför min trygghetszon, eller någon annan form av stolthet. Jag vill känna mig stolt och nöjd över att jag fyllt min dag med meningsfulla aktiviteter. Om jag gör det varje dag, vet jag att jag skulle kunna känna frid även om mina förutsättningar plötsligt ändrades. Håller du med?