Min syster...

...är världens bästa! Inte nog med att hon bjöd mig på resan upp och tillbaka, hon gjorde även ett frukostpaket åt mig för hemresan :) Fruktsallad och keso. Fina Marie! Nu blir det 5 h slötåg med god bok.

Efter 2.5 h BodyCombat...

...kom jag och Marie hem till detta. Hennes kära Mattias är en stjärna! Sicken lyx! Mer uppdatering om passet kommer, nu ska jag njuta av god mat och fint sällskap hemma i Stockholm :)

Ett trött inlägg...

Idag blir det ingen roman till inlägg, direkt. Jag är så otroligt trött! Jag fattar det inte! Stina kände sig också alldeles nedtryckt i skorna idag, och jag antar att det beror på chocken till följd av de tidiga morgnarna som är boven i dramat.

Idag blev det rygg, biceps, triceps och axlar på gymmet. Inte så många övningar, men det kändes gött. Dock tog det löjligt lång tid eftersom vi har så grymt många trevliga medlemmar som gärna tar sig en pratstund mellan seten. Ibland kan det stressa mig, idag gjorde det verkligen ingenting. Det var bara mysigt! Kvällen bjöd på Burlesque Jazz. Det var roligt, men lärarens stil passade inte riktigt mig. Dock kände jag mig bra mycket mer hemma i jazzen än i det moderna, och jag tog koreografin så mycket snabbare än igår. Men, det lutar ändå åt att det blir modernt om det blir så att jag börjar dansa igen. Faktiskt.

Vi hade möte i skolan med ansvariga för amanuensarbetet, och nu är vi ännu mer taggade! Redan nästa fredag har vi första studieträffen, en räknestuga för T3 innehållandes läkemedelsberäkning. Det kommer bli spännande!

Nu somnar jag snart... Det blir ett avsnitt Greys som godnattsaga och imorgon väntar en heldag på temat "Våld i nära relationer". Jag ser fram emot det. Det är ett tungt, viktigt och intressant ämne.

Nu: Greys.

Dans, dans, dans!

Två svettiga men nöjda flickor!

Idag har varit en fantastisk dag om man ser till träningen! Först en team-Combat med duktiga Kim (och ett gästspel av Lina, som hoppade in och körde låt nummer 6) där vi bägge hade sådan sjuk energi att taket höll på att lyfta. Det var en sådan där klass som man vill ska hålla på för alltid, men som är över på ett kick. Vi körde hårt, och det gjorde deltagarna också. Nu börjar dessutom BC50 bli allt roligare att instruera, eftersom den börjar sätta sig ordentligt och det är lättare att slappna av. Det var så roligt att köra med Kim igen också, det var otroligt länge sedan vi teamade.

Helena var med och fightades och efter klassen åkte vi till Dansforum för att ta en klass i Modern dans. Jag har inte dansat "på riktigt" sedan...2006 tror jag, så jag hann faktiskt bli lite nervös på vägen dit. Läraren var hur grym som helst, och koreografin så sjukt bra! Modernt är en av mina favoritstilar, men också det jag dansat allra minst. Tror inte jag dansat det mer än ett år eller ett och ett halvt totalt, och det var ju som sagt lääääänge sedan. Kroppen hängde inte alls med som tidigare, vilket inte är så konstigt. Det gick MYCKET långsammare att ta koreografin och tekniken var inte riktigt vad den varit... Men det var SÅ roligt! Både Helena och jag var rörande överens efter klassen - vi måste börja dansa igen! Jag saknar det SÅ mycket!

Den stora frågan är bara... finns det tid? Jag är knappt aldrig ledig och den här terminen kommer bli tuff i skolan. Jag har avsagt mig en klass i veckan på SATS för att jag känner att jag inte hinner.... Är det då så klokt att plötsligt börja dansa igen? Dock saknar jag det som sagt, och jag älskar dansen och den får mig att må så bra! Då kanske det är värt det?! Jag ska fundera lite till innan jag bestämmer mig...

Det är öppet hus imorgon också. Helena jobbar dessvärre men jag tänker ta mig dit och testa en Burlesque Jazz-klass. Det låter oerhört spännande :)

Första dagen!

Snart är det sovdags här. Vi börjar klockan 8.00 varje morgon den här veckan så de här nattugglerierna får det vara slut med nu!

Stina och jag var och presenterade oss i T1 och T2 idag, det gick hur bra som helst och det känns så otroligt rätt att ha fått uppdraget som amanuens! Det känns som vi kommer kunna göra mycket nytta och vi har höga ambitioner om att det här ska bli bra, och av antalet medlemmar på vår nya Facebookgrupp att döma togs vi emot med ganska öppna armar av de nya studenterna :) Imorgon ska det planeras vidare för våra aktiviteter, och jag längtar SÅ mycket till den första stickträningen, studieträffen och amanuensfikan :)

Jag hade kunnat skriva ett hur långt blogginlägg som helst nu, men jag nöjer mig där för annars blir jag sittande här hela kvällen och det går inte. Imorgon är det som sagt skola och sedan BodyCombat kl. 17.00. Därefter är det jag och Helena som tar oss till Dansforum för en Contemporary-klass på deras Öppet hus. Jag har inte dansat på hur många år som helst, så det kommer bli riktigt roligt!

På väg...

...till första amanuensuppdraget! Dags att hälsa på hos de nya T1:orna :)

A day of "first's"...

Första dagen på T4, första officiella amanuensuppdraget och första gången Aaron skuggar mig på BodyPumpen :) Kul! Jag gillar nytt!

Och så här kan alltså en sjuksköterskestudent i T4 se ut... Konstigt. Jag har liksom trott att de ser annorlunda ut, de där halvbakade sjuksköterskorna. Inte fullt så mycket som...jag! :)

Om att veta hur man vill leva.

Man kan BÅDE dricka öl OCH leva sunt. Inte exakt samtidigt kanske, men ja... under samma livstid :) Balans! Jag tror på balans!

Jag var galet rastlös tidigare, när jag satt och pluggade. Det slutade med att jag köpslog med mig själv och kom fram till att om jag gjorde färdigt halva uppgiften fick jag gå och styrketräna innan min cykelklass. Så fick det bli. Det är nog det bästa jag gjort på länge och den där känslan av brist på energi jag haft de senaste dagarna var som bortblåst! Idag kände jag mig stark, både i gymmet och på min CykelPulse, och det är en underbar känsla!

Förutom att det kändes bra, såg det bra ut också. Det börjar redan synas att det händer saker med kroppen trots att jag bara dietat en vecka (en vecka som inneburit - 2 kg på vågen, dock är vågen totalt ointressant i det här fallet). Jag har tappat mycket vatten eftersom jag dragit ned på kolhydraterna så mycket och det märks. Det märks på hur kläderna sitter, på hur kroppen känns under träningen och på bilden som möter mig i spegeln.

Det är en skön känsla. När jag var yngre mådde jag så otroligt dåligt över min kropp. Jag hade anorexi och bulimi i flera år och länge levde jag ett liv där jag förnekade mig själv så mycket njutning. Njutningen av mat, njutningen av sex, njutningen av friheten att välja... Idag funderade jag över vad skillnaden är. Då ville jag förändra min kropp - nu vill jag förändra min kropp.

Tidigare var jag aldrig någonsin nöjd, det spelade ingen roll vilka resultat jag fick för jag såg det ändå inte. I efterhand har jag förstått att det aldrig handlade om kroppen, det handlade om att våga tycka om och acceptera sig själv. DET är den stora skillnaden. Nu är jag nöjd. Jag är nöjd för att jag har en kropp som fungerar som den ska och låter mig göra det jag vill. Jag kan njuta av allt som hör ett fullvärdigt liv till och dåligt samvete är ord som inte existerar i min värld längre. Jag får inte dåligt samvete om jag vilar från träningen eller äter en pizza någon gång, tvärtom. Det gör gott. I själen!

Nu är det i och för sig ganska många år sedan jag kunde börja kalla mig frisk, men jag kan ändå drabbas av den där tacksamheten och lyckan över att jag tog mig ur det, och lyckan över att jag nu vet hur jag vill leva mitt liv. Jag vill inte ha ett liv i förnekelse, jag vill ha ett liv i BALANS. Där ingår träning, mycket sådan, och god och näringstät mat som ger mig energi. MEN där ingår också en godispåse, ett glas vin (eller flera), några öl eller en bakispizza på söndagen. Där ingår en sund inställning till vad njutning är, och för mig är det att våga ta för sig av livet.

Självklart vill jag, precis som de flesta andra, ha en "snygg" kropp som uppskattas både av mig och de runt omkring mig. Jag vill ta hand om mig själv och känna mig attraktiv och fräsch, det ligger nog i de flesta människors natur. Däremot tänker jag ALDRIG mer förneka mig något. Jag kan välja, tillfälligt, att undvika något eller öka min träningsdos eller vad den nu må vara, för att nå ett specifikt mål, men det är en annan sak. Det kan låta lite som att äta kakan och ha den kvar, men jag tror inte att det är så. Jag tror att vi blir lyckliga först när vi vågar lyssna inåt och accepterar oss själva som vi är. Nu säger jag inte att på något vis rättfärdigar en osund livsstil, men det handlar om att finna det som är sunt för just MIG. Eller DIG, i ditt fall.

För mig är det sunt att vårda min kropp med rolig och effektiv träning, ge den bränsle i form av god och näringsriktig mat och då och då låta lusten styra och njuta av precis det man vill ha. Det tror jag är balans, och det tror jag skapar lycka och friskhet.

Och ärligt talat så har jag ingen aning om varför jag skrev det här inlägget :)

Komplettering.

Imorse traskade jag upp till gymmet en sväng för att lämna en nyckel som jag lånade igår för att kunna låsa efter det att jag och Aaron tränat färdigt. Jag fastnade så klart en liten stund tillsammans med Lina och en kopp kaffe, men nu är jag hemma igen och har bänkat mig i soffan med datorn för skolarbete.

Vi har läst en delkurs som heter "Processorienterad handledning", där vi träffas i smågrupper med en handledare och delar tankar och reflektioner kring utbildningen och VFU:n. Det är ett bra arbetssätt, men stundtals något segt. Dock missade jag två tillfällen under hösten och behöver därför skicka in en kompletteringsuppgift. Jag måste erkänna att motivationen inte är på topp då det gäller att skriva uppgiften och det känns inte riktigt som att den står i relation till det jag faktiskt missat. Den är större än så. Jag vill mest sätta igång med nästa kurs och lämna det här bakom mig, men det är bara att bita i det sura äpplet och sätta fart! Belöningen efteråt blir min CykelPulse 16.30. Sist jag tittade efter hade jag 20 pers på väntelista... Det är helt galet vad våra medlemmar är träningssugna!

Värsta grymma gänget!

Åh! Mina två klasser gick som en dans (ja, dans är ju precis vad den ena bestod av...hehe...) idag! BodyPumpen var KNÖKFULL verkligen, vilket känns fantastiskt med tanke på tiden - 10.15 en lördagsmorgon... Mina deltagare är så duktiga, och många av de som kommer varje vecka har utvecklats SÅ mycket! Flera gånger under passet fick jag goa rysningar av att titta på dem - snygg teknik och värsta fightingfacet. Hur bra som helst!

Gänget på bilden ovan är mina grymma Sh'bam:are. De var inte svårövertalade alls till att ställa upp på bild, och visst ser de glada, starka och snygga ut?! Mitt jobb alltså... Det bästa man kan ha!

Jag hoppade in och jobbade två timmar i receptionen efter mina klasser, och nu är jag mer eller mindre hemma och vänder innan jag ska tillbaka till gymmet igen. Min kollega Aaron går sin BodyPump-utbildning i helgen och han ville ha lite hjälp inför morgondagen, som är den sista dagen på utbildningen. Klart jag ställer upp, det blir roligt!

Pump it UP!

Vissa morgnar alltså, de är sjukt trötta! Idag var en sådan men nu har det ordnat upp sig, efter lite frukost. Idag blev det knäckemackor med ost och skinka till frulle. Egentligen håller jag mig ifrån allt vad bröd heter under den här perioden, men jag kände att det faktiskt fanns ett behov av lite mer kolhydrater idag, och då blir det så!

Snart är det dags att lyfta rumpan ur soffan och gå upp till gymmet för min älskade Lördags-BodyPump och efterföljande Sh'bam. Jag gissar att det blir gött drag i salen idag, det är fullbokat och enligt statusuppdateringar på Facebook är det inte bara jag, utan även mina fina stammisar som är laddade ;)

En soft fredag!

Bild från google.com

Det blev en soft fredagkväll. Det blir det i och för sig nästan alltid, eftersom jag har två klasser på lördagmorgnarna. Jag hoppade in och stängde gymmet efter min CykelPulse klass, för en kollega som behövde gå tidigare och sedan kom Peter och hämtade upp mig. Det blev ovanstående film och grönsaksstavar hemma hos mig. Mysigt! Filmen har jag sett förut, och dessutom läst boken, men den tål att upprepas. Verkligen.

Cykelpasset idag gick bra, även om jag av någon anledning kände mig lite off. Jag vet att jag kan vara ganska hetsig och intensiv som instruktör, särskilt på cykelklasserna, så när jag går ned på min "lägstanivå" som idag märks det nog inte SÅ mycket. Det var kul att köra, verkligen, men jag var trött i huvudet och inte lika alert som vanligt. Henrik var med och körde idag också! Hans första cykelklass någonsin. Jag är en sjukt stolt vän just nu, han kämpade som ett djur! Så duktig!

Nu blir det snart sängen, imorgon är det som sagt BodyPump och Sh'bam som gäller och sedan lite häng med Mia och eventuellt Therese och Linnéa. Det blir en go helg det här, definitivt.

En sak bara... Ibland fylls jag av en så enorm tacksamhet, och ikväll är en sådan kväll. Jag har sådan tur! Jag har mina fantastiska vänner som betyder så otroligt mycket för mig. Jag har förmånen att arbeta med min stora passion (träningen), jag får spela och sjunga och skapa och dessutom är jag nu halvvägs till sjuksköterska... Hade någon sagt till mitt sextonåriga, anorektiska jag att det var så här fint livet skulle komma att bli hade jag aldrig trott det. Just nu är jag sjukt nöjd, det är en fin känsla!

Fredagen den 13:e - Halvbakad sjuksköterska!

Stina och jag i slutet på T1 (eller början av T2?). Någon av de första gångerna vi tog venprov på varandra. Stina är en stjärna på det där med venprover :)

Det är inte riktigt en vanlig dag idag. Det är fredagen den 13:e januari 2012 och idag är jag och mina klasskamrater exakt mitt i utbildningen! Vi är halvfärdiga sjuksköterskor! Redan nu får vi titulera oss som undersköterskor (det är lite olika från universitet till universitet, men inom GU är det T3 som gäller) och jag sitter här och undrar vart tiden egentligen tog vägen?!

Jag minns första veckan i skolan (vilken i och för sig var smått kaosartad för mig, eftersom jag separerade från min ex-sambo dagen innan skolstart) då de dåvarande amanuenserna kom och presenterade sig för oss. Då gick de T4, och jag minns att jag tänkte att de säkert kunde så sjukt mycket! De kändes stora, seriösa och duktiga. Nu går JAG i T4 (eller ja, på måndag i alla fall), och jag och Stina är institutionens nya amanuenser. Galet? Oh ja...

På ett sätt känns det som att jag inte har lärt mig ett smack på de här tre terminerna. Kan jag verkligen mer än när vi började? VAD har jag lärt mig? Självklart vet jag att jag har lärt mig saker, jag har lärt mig jättemycket, men det är svårt att sätta fingret på exakt VAD det är. Det är svårt att se att de där två tjejerna som stod och pratade framför oss i T1 och presenterade sig som amanuenser, faktiskt var på samma plats då som vi är nu, med samma kunskap. Underligt!

Vi har grunderna till så otroligt mycket nu. Vi kan ta venprover, sätta PVK:er, ge olika typer av injektioner, ställa omvårdnadsdiagnoser, hålla "vårdande samtal", dokumentera...  Vi har läst patologi, mikrobiologi, farmakologi, läkemedelsberäkning och mycket mer. Vi kan massor! Givetvis är vi inte fullärda, på något av områdena, men vi har en bra grund att bygga vidare på. Det är lite svårt att greppa ibland, att jag faktiskt har all den där kunskapen.

Det kommer faktiskt bli sjuksköterska av mig... Ibland har jag lite svårt att fatta det :) Jag firar med ett galet tufft CykelPulse-pass ikväll ;)

Nu kör vi!

Redovisning av grupparbetet. Ni ser väl hur laddade Mia och jag är? Och det är fredag! Och jag kör CykelPulse ikväll! It's a good day, indeed!

Ibland går det inte lika bra...

Vissa dagar förvånas jag över hur kroppen kan överraska mig. Jag kände mig otroligt pigg och laddad inför min klass när jag kom till jobbet, men redan under uppvärmningen kände jag att kroppen inte alls var med på noterna. Mitt vänsterben envisades med att få kramp, och dessutom fick jag jätteont kring pacemakern. Så galet störande! Den där pacemakersmärtan har varit på tapeten innan. Jag fick göra arbets-EKG då de misstänkte kärlkramp (jag har ju alla andra pensionärsåkommor, så varför inte en till?!) men det såg strålande bra ut och jag hade 40% bättre kondition än genomsnittsmänniskan i min ålder.

Klassen gick bra trots allt, jag var fortfarande mentalt laddad och det känns som jag lyckades leverera trots den fysiska strejken. Imorgon är det nya tag då jag vickar på Cecilias CykelPulse. Det blir även mer mat imorgon, jag måste erkänna att jag ätit riktigt dåligt (alldeles för lite) idag, och det kan säkert ha ett finger med i spelet.

Nu ska det skrivas stolpar inför morgondagens redovisning, och så ska jag komplettera det sista på "Det vårdande samtalet". Sedan blir det sängen.

Det går bra nu!

Bild från google.com

Det gör faktiskt det! Går bra, alltså. Sist när jag körde kändes det som att jag hade degraderat ett par steg, men idag hade jag bättre koll. Linda, min lärare, sa redan från början att det fanns möjlighet att ta en dubbel lektion idag och så blev det. Det var nog bra, för det kändes som att en hel del föll på plats! Eller ja, började falla på plats i alla fall. Jag har tagit 15 lektioner nu (iofs har flera av de varit dubbla), så något bör ju börja sätta sig ;)

Vi övade start i upp- och nedförsbacke, uppfångning och lite växling. Igår var Peter och jag ute i Kviberg och kikade efter ny bil att köpa (då den andra blev stulen). Vi hade lånat Jens bil och på vägen hem pratade Peter högt med sig själv om vad han gjorde när han körde, jag tror han gjorde det mest för att skämta lite men det hjälpte mig grymt mycket! När jag själv skulle göra samma sak idag hörde jag hans ord lite som ett mantra i huvudet, och kom ihåg vad jag skulle göra och framför allt NÄR. Hur bra som helst!

Det är verkligen sjukt kul att köra bil, riktigt roligt! Jag längtar till nästa lektion, som blir på onsdag nästa vecka. Nu: Mot SATS Landala för mitt fullbokade BodyCombat-pass. Hell yeah!

The Kick-ass-group!

Jag gillar grupparbeten, men kan tycka att det är svårt ibland också. Det beror så mycket på vem man arbetar tillsammans med och när det är läraren som delar in klassen i grupper kan det bli lite hur som helst. Jag vet att jag ofta "tar över" och blir någon form av ledare, för att jag trivs med det och för att... ja, för att jag nog är lite av ett kontrollfreak ibland. Hur som helst, så har gruppindelningen för vårt senaste grupparbete varit helt fantastisk! Jag är SÅ nöjd!

Min grupp är världens goaste. Vi har roligt när vi pluggar, det skrattas mycket men vi får mycket gjort. Vi kommer överens, alla är morgontrötta (och kommer oftast lika mycket för sent :P) och det är ett gött flyt i arbetsfördelningen. Imorgon är det dags för slutredovisning av vår litteraturstudie ang. Cancerrelaterad trötthet. Det känns nästan lite tråkigt att det är över sedan, jag kommer sakna våra skrattattacker på studietorget och den sjuka humorn :P

Ni ser ju hur mysigt vi har det när vi pluggar i caféet (sedan att jag sa åt alla att se sjukt upptagna och intresserade ut när Johanna tog bilden, det är en annan sak...)! Från vänster: Mia, Alex, Anders och jag. The Kick-ass-group!

Sjuksköterska? Läkare?

Bild från google.com

Idag hade jag ett ärende i Medicinarlängan. Det är inte ofta jag är där uppe, eftersom vi SSK-studenter mestadels håller till på Hälsovetarbacken, men varje gång jag går genom den där långa korridoren drabbas jag av samma känsla: "Har jag valt fel?". Jag tittar suktande på läkarstudenterna och önskar lite att det vore jag, och sedan får jag dåligt samvete och undrar varför jag tänker så? Sjuksköterska är ett fantastiskt yrke, som verkligen behövs och där jag får göra det jag mest av allt vill i livet - hjälpa och stötta andra människor då de har det svårt!

Det finns två anledningar till att jag valde sjuksköterska, eller ja... egentligen tre. Det första är att jag vill ha den patientnära kontakten en sjuksköterska har. Jag vill vara den personen som är närmast patienten och som kan fungera som ett stöd, både fysiskt och psykiskt under vårdtiden. Jag vill träffa "mina" patienter och "lära känna dem", så att jag kan ge dem bästa möjliga omvårdnad. Jag vill ha hela paketet på något sätt, både omvårdnaden OCH det medicinska. De andra anledningarna har med ålder och utbildning att göra, jag är 27 och fyller 28 i år. Det saknas en del mattekurser för att kunna söka in till läkarprogrammet och det hade tagit ungefär en livstid innan jag blir färdig... Hade det varit värt det? Kanske.

Ända sedan jag var liten har jag haft ett intresse för medicin, jag var helt säker på att jag ville bli hjärnkirurg (eller astronaut, men det är en annan historia...) redan när jag var runt fem år. Människokroppen har alltid fascinerat mig och jag vill veta saker på djupet. Under anatomi/fysiologi/patologi-kurserna har jag trivts som fisken i vattnet men alltid haft den där känslan av att vilja mer. Veta mer. Kunna mer. GÖRA mer. Vi har under hela studietiden blivit varnade för att "inte ta över läkarens jobb", d.v.s. att inte bli en sjuksköterska med fokus på det medicinska. Jag kommer ha svårt för det. Jag VET att jag är bra på omvårdnad och att patientkontakt är en av mina starkare sidor, och det gör det ännu svårare att inte snöa in på de mer medicinska bitarna. Suck!

Under grupparbetet idag kikade vi på en film som visade en prostatektomi med Da Vinci-kirurgi. Det pirrar liksom i hela kroppen när jag ser sådant! Jag VILL göra det! Jag vill MER än bara omvårdnad.

Nu ska detta inte tolkas som att jag funderar på att byta bana, jag är fortfarande lika motiverad till att läsa till sjuksköterska och jag kommer säkert trivas med yrket. Jag hoppas bara att jag inte kommer ha kvar den här känslan hela mitt yrkesliv, att jag kanske borde gjort annorlunda. Att arbeta inom ambulansen tror jag dock kan stilla lite av den känslan. Som ambulanssjuksköterska har man ett större medicinskt ansvar och det tror jag passar mig. Det känns lite som det bästa av två världar på något sätt, och kan nog vara bra.

Nu börjar det likna något!

Imorgon, på självaste fredag den 13:e, är det dags för redovisning av grupparbetet. Och bra blir det :) Min grupp är helt klart bäst!

Det kommer bli så bra, det här!

Vilken dag! En mycket bra sådan, men också väldigt intensiv OCH slö. På samma gång. Intressant. Det började som sagt med trip till Partille och den trasiga bilen, därefter bar det av till skolan en sväng. Vi var föreläsningsfria idag men Stina och jag skulle få nycklar och information angående våra nya arbeten som amanuenser på sjuksköterskeprogrammet. Jag är så galet motiverad inför att sätta igång och jobba, och jag kan villigt erkänna att det känns som ett av de viktigaste och roligaste arbeten jag någonsin haft (om man bortser från jobbet på SATS då ;). Det hämtades nycklar och pratades med lärare och efteråt kändes det som att hela huvudet var på väg att explodera av information, men jag är säker på att när det får sjunka in lite kommer det gå som en dans!

Stina och jag satte oss och skrev en planering över vårt arbete, och på måndag har vi vårt första officiella uppdrag då vi ska presentera oss för termin 1. Vi kommer göra det redan under deras första dag i skolan, vilket jag tror är väldigt bra. När vi började T1 kom amanuenserna in i bilden först efter ett par veckor, men det var främst i början vi hade behövt dem så det känns fint att det blir som det blir. Det kommer bli en termin fylld med "fikajourer", anatomi- och fysiologiträffar, räknestugor och stickträning på KTC. Det känns lite som en dröm att ha fått det här uppdraget, och det är ännu mer underbart att jag får arbeta tillsammans med världens bästa Stina. Så fint! Så glad!

Nu längtar jag till på måndag då vi får sätta igång på allvar.

Jag har så fina vänner...

...som bjuder mig på sjukt lyxig lunch! Så mysigt!

Bara gör det!

<a href="http://www.bloglovin.com/blog/3359330/systercie-traning-musik-och-vagen-mo?claim=68t3pn7dea9">Follow my blog with Bloglovin</a>

Världens kortaste bilägarkarriär?

Jag kom precis hem efter en alldeles för tidig resa ut till Partille tillsammans med Peter. Vi hann med en kaffe på DaMatteo efteråt också, tillsammans med Jens som hämtade upp oss (TACK, Jens! Du är en pärla!). Anledningen till Partilletrippen var att lämna skadenummer från försäkringsbolaget samt titta på den stackars bilen. Det känns helt absurt, hela den här historien. Det måste vara stans snabbaste bilägarkarriär! Så var vet det då som hände...

Eftersom jag håller på att ta körkort och min fina vän Peter har erbjudit sig att vara min handledare, bestämde vi oss för att köpa en bil tillsammans. En billig en, som kan tillgodose våra behov det närmsta året. Vi kikade runt på Blocket ett par veckor och tillslut fann Peter denna röda lilla Opel Corsa Swing. Efter godkänd besiktning bestämde vi oss för att köpa den, och i lördags kväll fick jag ett mms av Peter med en bild på bilen och frågan om jag ville ta en provtur. Han överraskade mig genom att stå utanför mitt hus med vår alldeles egna, nyinköpta bil. Lycka!!! Vi tog en tur (med Peter bakom ratten) och jag gillade bilen direkt. Det kändes som en perfekt första bil att äga, och lyckan var enorm! Det är stort att köpa den första bilen! Planen var att under söndagen införskaffa ett rattlås och sedan låta bilen stå parkerad ute hos Peter i Gamlestan, eftersom det blir billigare så än att ställa den inne i stan där jag bor. Vi dividerade fram och tillbaka om det fanns någon möjlighet att ställa bilen utanför mitt hus den första natten, med tanke på att rattlås saknades. Det fanns det inte, så det fick bli Gamlestan...

Peter parkerade bilen runt 23.30 på lördagskvällen, när han sedan skulle ta den till jobbet morgonen efter var den... borta! Jag vaknade av hans sms: "Bilen stulen. Jag skämtar inte". Helt otroligt! Polisanmälan gjordes, och vi fick ganska snabbt reda på att bilen återfunnits i någons trädgård i Olofstorp, där den bränt igenom ett staket, över en gräsmatta och upp på en sten... Kul.

Idag var vi således ut och tittade på skadorna. Det ser inte mycket ut från utsidan, men den är frontsmälld och verkstaden uppskattade reparationskostnaderna till runt 20.000 kr. Det är mer än vi gav för bilen från början. Det känns inte riktigt värt det, med andra ord.

Det ser inte så farligt ut, men skadorna sitter tydligen mest på insidan.

Vår fina lilla bil... Trasig!

Punkterat bakdäck...

Något intryckt front...

Jag vet inte exakt vad detta är, men det hör till bilen och låg inslängt i framsätet.

Tjuvkopplad. Kul.

Dock är det värsta inte pengarna, pengar går alltid att ersätta (även om de stundtals är en bristvara då man är student). Det värsta är kränkningen och känslan av att bli nedtryckt i skorna då allt man vill är att göra gott. Jag köpte bilen för att kunna ta mitt körkort, jag tar mitt körkort för att jag vill arbeta inom ambulansen. Jag vill arbeta inom ambulansen för att jag vill rädda liv. Peter vill bli polis. Han vill göra gott i samhället. Och så snor de bilen av oss. Det är inte rätt att sno en bil av någon alls, men det känns lite extra surt att det var just vi som råkade ut för detta, med tanke på våra framtidsplaner och värderingar. Usch. Det kommer nog ta ett bra tag innan jag lyckas släppa irritationen över det här.

Godmorgon...

Två tröttmössor i mössa, på väg till kvaddad bil. Mmm....

Lite diet och lite träning

Jag borde ligga i sängen för länge sedan, men som vanligt så är jag helt värdelös på att lägga mig i tid! Imorgon ringer klockan okristligt tidigt, redan 6.30. Peter och jag ska åka ut till Mechanum i Partille och få bilen skadebedömd. Den fraktades tydligen dit efter stölden i lördags natt. Kul. Jättekul.

Det blev inga tre timmar träning idag, då CykelPulsen var knökfull och det inte känns riktigt rätt att sno en plats från någon av våra betalande medlemmar. Dock blev det BodyCombat och BodyPump för Lina och Therese, Therese lurade mig att instruera ett par låtar på Pumpen också. Trevligt!

Jag känner mig så sjukt motiverad till träningen nu! Jag är i och för sig alltid motiverad, eftersom jag tycker det är så fantastiskt roligt med träning, men nu är det något extra. Jag vill ta tag i kroppen, få bort de där extrakilona som fortfarande dröjer sig kvar efter mina tre träningsfria år innan jag fick min pacemaker. Den fick jag i januari 2009, så jag har inte så mycket att skylla på längre ;)

Igår satte jag igång med någon form av diet. Mindre kolhydrater, mer protein och fett. Ingen pasta, ris, potatis eller bröd. Snacka om att vattnet rinner ur kroppen! Det här första dygnet har jag sprungit på toaletten som en dåre och jag känner mig redan så mycket "lättare" i kroppen. Jag är extremt känslig för ett högt kolhydratintag, så det passar mig så mycket bättre att hålla det nere. Jag blir piggare, jämnare i humöret och sover bättre. Bara bra saker, helt enkelt! Och apropå sömn är det nog dags för det nu. Tidig morgon imorgon, som sagt...

Nu har det börjat!

Igår var första skoldagen efter jullovet, och vi går nu sista veckan på termin 3. Det är helt SJUKT vad fort tiden går! Det känns som alldeles nyss jag stod där på H&M när telefonen ringde och jag fick veta att jag kommit in på en reservplats, och nu är jag plötsligt halvvägs genom utbildningen. Halvvägs till sjuksköterska. Det är galet!

Igår träffades vi i basgrupperna och hade sista genomgången av våra grupparbeten inför redovisningen på fredag. Arbetet är utformat lite som en B-uppsats och min grupp är världens bästa! Vi har haft så sjukt roligt när vi har jobbat ihop och även om uppgiften stundtals varit jobbig har det känts lätt för att jag fått jobba med så goa människor. Idag har jag skrattat hela dagen då vi satt i biblioteket och finslipade det sista. Det är härligt!

Nu har jag laddat med lite lunch och ska snart bege mig mot Landala för träning. Jag har ingen egen klass idag, eftersom Natalija tagit över min Sh'bam på tisdagar, så då passar jag på att träna för min egen skull. Jag kunde inte riktigt bestämma mig för vad jag skulle köra - Combat, CykelPulse eller Pump? Det får bli alla tre ;)

Nu blir det hämta tvätten och byta om, sedan smäller det! Först ut: Linas BodyCombat.

Lite träning och lite bio

Jag kom av mig lite i bloggandet ett tag. Nyår och planering och jobb kom i vägen, men nu är jag tillbaka på banan igen!

Dagen började med ett styrkepass tillsammans med Jens och Peter. Det känns fortfarande lite tungt att gå in i gymmet då jag tappat så otroligt mycket i styrka sedan jag körde sist. Det är inte så konstigt iofs, med tanke på att det var flera månader sedan jag tränade styrketräning. Förhoppningsvis kommer jag tillbaka snart! Det behöver byggas lite muskler på den här arma, blekfeta kroppen ;) Efter styrkan blev det lunch på Café Shanti med grabbarna och på eftermiddagen ett grymt Combatpass med mina fantastiskt taggade deltagare. Jag har verkligen världens bästa jobb!

Snart bär det av ned till stan. Sushi- och biodate med Henrik väntar. Jag som hade tänkt plugga ikväll, men det är inte varje dag jag blir spontanbjuden på mat och film så valet var ganska lätt. Plugget hinns med imorgon :)