Fredagsmys!

Jag är precis hemkommen från gymmet och det blir ett snabbt inlägg innan jag måste hoppa in i duschen och sedan dra iväg till Hannah på Nooliy för att få frillan klippt och fixad :) Hur som helst, idag blev det ett tufft rygg och armpass på gymmet, bestående av chins, dips, rodd, en massa bicepscurls, en massa tricepsextensions och annat gött. Därefter 3 km. löpning på bandet och avslutningsvis 45 minuter spinning med fantastiska Therese!

Ryggen är på sitt värsta humör idag, sådan galen ischias ut i bägge benen (men allra värst i höger) konstant sedan jag vaknade. Jag väljer att ignorera det så gott det går. Ikväll är det konsert med min husgud, Brad Paisley, och då kommer det lyxas till med ett glas vin eller två. Således kan jag inte ta mina värktabletter mot smärtan heller. Nåja - det får vara värt det den här gången!

Nu: Dusch och frisörbesök! Det här kan vara världens bästa fredag! Och på måndag är det världens bästa måndag för då kommer min Thomas äntligen hem igen!!!

PT:n skaffar PT!

Det var ju det här med träningen och kosten och formen... Jag ser mig själv som en aktiv människa. Jag har tränat i stort sett hela mitt liv och utan träningen fungerar inte livet. Inte för mig i alla fall. Nu har jag dessvärre blivit något större på bredden och i ganska rejält mycket sämre form... Varför? Det är nog flera anledningar. Dels har jag gått och blivit galet kär, vilket ofta innebär (och BÖR innebära) diverse lyxiga middagar, goda drycker och annat myspys som sätter sig runt midjan. Dels är det den satans ryggen. Ryggen som tydligen har fått ett diskbråck. Det har jag i och för sig misstänkt länge, men nu är det i alla fall bekräftat. Det är trasigt mellan L5 och S1, ett 7-8 mm högt och 1,5 cm långt bråck. Det gör fetingont, och varje gång jag satt igång med någon form av superplan för toppformen har ryggen protesterat vilket har resulterat i att jag tröttnat och ballat ur istället. Dåligt, jag vet, men så är det.

Hur som helst, nu är jag igång igen. Det hela började med att jag vaknade en morgon, satte mig upp i sängen och tänkte "Jag vill ha en personlig tränare!". Så, med andra ord knatade jag upp till SATS Landala och högg tag i min urhärliga chef och vän Therese. Hon fick bli min PT! Nog för att jag sagt att jag ska spara pengar, men jag tänkte att om min älskling Thomas fick lyxa till det och åka till Afrika i två veckor, då kan jag också få lyxa lite och investera i mig själv :)

Sagt och gjort, Therese blev min PT och nu har vi kört två pass. Jag tränar med henne två gånger i veckan, och kör gym själv en gång i veckan. Utöver det blir det en hel massa konditionsträning också. Ryggen klagar, men å andra sidan... Den är redan trasig och jag anpassar träningen efter vad jag kan och bör göra, så det går fint :)

Imorgon är det dags igen! Först Therese och jag i gymmet, sedan tre kilometer på löpbandet följt av 45 minuter cykel. Hur gött som helst! Jag tänker att ska det skäras i ryggen min, kan jag lika gärna se till att vara i god form när det händer ;)

Jag och min PT... Ibland gör vi annat än att träna också. Till exempel går på fest i krulliga peruker!

Lite om bloggandet...

Jag fick ett mail, ett sådant där mail där det visas statistik över hur många besökare man har på sin sida. Den här sidan alltså. Bloggen. Hur som helst märkte jag att det var en hel del, trots att jag inte skrivit på så länge... Så jag tänkte att det kanske är en idé att sätta igång igen då :)

Jag kommer inom kort bli involverad i ett annat bloggprojekt, i samarbete med Vårdförbundet, men min tanke är att det här fortfarande ska vara min privata blogg. Den andra bloggen kommer fokusera mer på spännande saker som är relaterade till mitt framtida yrke... Ni får se när allt är färdigt!

Hur som helst kommer den här bloggen i fortsättningen handla mer om träning och kost och privata äventyr. Livet, liksom. Det privata livet, inte livet enbart som blivande sjuksköterska. Om ni läser båda mina bloggar kommer jag bli jättejätteglad. Såklart! Det kommer ni väl göra?!

Höstdieten, the real deal

Jag tänkte göra det här på riktigt den här gången. All in. Det är en skön känsla, att jag enbart gör det av lust och längtan efter att ta hand om mig själv och längtan efter utmaning och rutiner. Inget tvång, ingen kroppsångest, inga nojor... Bara kärlek till en kropp som fungerar och förtjänar det bästa! Dessutom gillar jag tanken på att pressa mig själv till bristningsgränsen. Jag vill känna att jag kämpar, att det är tungt, en uppoffring. Att jag är på gränsen, hela tiden. Det vill jag. Nu gör jag det!

Träning! Energi! Glädje! Hit ska jag igen, till den här formen, fast ännu bättre!

I tre månader framöver är det lågt energiintag som gäller. Ca 1500 kcal/dag med störst andel fett och protein. Kolhydraterna får vika hädan så länge. En dag per vecka blir det något extra götta. Livet är för kort för förbud, jag tror som bekant på balans under alla perioder av livet. Hur som helst, här följer mitt kost- och träningsupplägg. Målen och belöningarna tar vi en annan dag!

Träningen:

Måndag - BodyPump (min klass) + 30 min. kondition

Tisdag - Rygg, triceps och mage + 30 min. kondition

Onsdag - CykelPulse/TdF (min klass) + biceps, bröst och axlar

Torsdag - CykelPulse + ViPR

Fredag - Ben och mage + 30 min. konditon

Lördag - BodyPump (min klass)

Söndag - Vila

Kosten:

Frukost - 1 kokt ägg, 250 g naturell yoghurt, 50 g bär, 15 g majonäs

Mellanmål - 250 g lättkesella, 1 äpple

Lunch - 200 g blandade grönsaker, 125 g tonfisk, 50 g keso, 10 g vinägrett

Mellanmål - 50 g rågbröd, 10 g smör, 20 g skinka, tomat

Middag - 150 g kött/kyckling/fisk, 200 g blandade grönsaker, 20 g ost, 10 g vinägrett

JAG ÄR SÅ TAGGAD ATT JAG TROR JAG SMÄLLER AV!!!!! Dag 1 har känts grym, och det här är bara början :)

Första dagen i T5...

Den här terminen började med buller och brak, mestadels i form av en försovning till den obligatoriska registreringen. Inte riktigt okej. Det löste sig dock, och nu har jag påbörjat mitt sista år på sjuksköterskeprogrammet. Om ett år står jag där och kan kalla mig sjuksköterska - hur stört är inte det?!

De första 7.5 poängen den här terminen består av en kurs i vetenskaplig metod. Intressant tycker jag, som eventuellt vill ägna mig åt forskning i framtiden. Just nu känns dock det mesta som ett jäkligt segt berg att klättra över. Hjärnan är fortfarande inställd på sommarlovs-mode och jag antar att det kommer ta ett par dagar att vänja sig vid att vara tillbaka i skolbänken. Dygnet behöver vändas tillbaka och motivationen till att lära pressas upp ett par grader. Det ska nog gå bra!

Imorgon väntar en dag på vårdcentral. Jag har tre VFU-dagar att ta igen från min vårdcentralspraktik och imorgon blir det en cykeltur genom halva staden för att bekanta mig med nya lokaler, ny personal, nya patienter och nya utmaningar. Nu har jag ju arbetat som undersköterska hela sommaren (och kommer göra så även i höst) så det blir ytterligare en utmaning för min förvirrade hjärna - att ställa om till sjuksköterske-mode :P Kul kommer det i alla fall att bli! Jag tror att jag har lärt mig väldigt mycket under sommaren på CIVA och det känns lite som att jag kan få ett kvitto på det imorgon. Nu skiljer det sig i och för sig enormt mycket åt, arbetet på en vårdcentral mot arbetet på en intensivvårdsavdelning, men jag tror ändå att jag har skaffat mig kunskaper jag kan ha nytta av oavsett vilken situation jag hamnar i inom vården. Jag har börjat bygga upp en yrkesidentitet, en personlighet, en kunskapsbank och ett självförtroende. Det är en skön känsla!

Jag ser fram emot det sista året på sjuksköterskeprogrammet!

Kroppen 2.0

Så där ja. Det är höst och dags att väcka den här bloggen till liv igen. Vid närmare eftertanke är det inte bara bloggen som ska väckas till liv, det är även studiemotivationen, kreativiteten, nyfikenheten och drömmarna som behöver vakna ur sin sommardvala. Och kroppen. Kanske kroppen framför allt, till och med.

Idag har det storhandlats för en hel vecka. Imorgon börjar den här sommargoa (läs: något tillrundade) flicka sin höstdiet och då behöver det laddas upp i skåpen! Jag är galet taggad för det här. Sommaren som har passerat har varit fylld av så mycket spännande och fantastiska saker som tagit mycket av min tid och uppmärksamhet och träningen har legat på en nivå som är alldeles för låg för att jag ska må bra. Nu längtar kroppen efter att få sätta igång igen och psyket längtar efter rutiner, disciplin och utmaningar.

Under tre månader framöver är det diet som gäller. Energiintaget är uträknat och motivationen är på topp!

Namnskylt!

Idag var första arbetsdagen på CIVA, och jag tänker att jag inte är någon riktig undersköterska innan jag skaffat mig en riktig namnskylt... Så, nu har jag beställt en skylt från Skyltmax. Den är rosa och fin, och det känns konstigt att det inte står "sjuksköterskestudent" på den, utan undersköterska. Nu börjar det på riktigt!

Hur som helst, jag fick min namnskylt gratis, och du kan också få en om du klickar dig in på Skyltmax. Sjukt bra deal för oss som sommarjobbar och vill se lite piffiga ut i våra scrubs ;)

Varmt och mycket

Jag har så otroligt många saker jag vill skriva om just nu, men varje gång jag tänkt sätta mig och författa ett blogginlägg har något kommit emellan. Därav min frånvaro...

Nu är det dags för sängen hur som helst. Eller soffan i vardagsrummet, snarare... I mitt rum går det knappt att vara då det är på tok för varmt... Inte för jag klagar, värmen är SÅ välkommen! Men ändå...

Nåja, BodyPump, plugg på Shanti och ESC imorn. Nu: Sova.

Andas...

Temat för denna och nästkommande vecka. Andas. Det är viktigt.

Att det blivit på tok för lite sömn den här helgen känns tydligt. Jag var en zombie hela förmiddagen, men lyckades trots detta få iväg en del mail till diverse mediaaktörer angående den stundande manifestationen. Eftermiddagen bjöd på föreläsning om palliativ vård inom olika organisationer och därefter en störtskön (men hysteriskt förvirrad!) BodyPump-klass. Nu på kvällen var Johanna, Stina och Andreas här och hade planeringsmöte inför 1/6. Trots att vi konfronterats med ett stort bakslag är vi på banan enligt plan.

Imorgon går dagen i ett, med föreläsning på morgonen, amanuensjobb på eftermiddagen, träning på kvällen och dessutom planering av diverse kommande event jag och Stina ska amanuensa oss på. Däremellan ska det även hinnas med ett läkarbesök. Det är dags för bedömning av det satans åderbråcket. Eller bråcken. De blir fler och fulare i ruskig takt, tycker jag faktiskt.

Jag är inte rädd eller nervös men det oroar mig lite över den snabba utvecklingen. Stina och Johanna följer med som stöd, det känns fint. Nu blir det till att sova. Sjukt trött, som sagt. Godnatt!

En helg i världsklass - minst sagt!

Klockan är mitt i natten och jag kom precis hem. Känslan i kroppen är helt fantastisk, den här helgen går till världshistorien tror jag minsann!

Gårdagskvällen bestod av middag och gött häng hemma hos P-A, tillsammans med Linnéa, Johanna och Andréas. Planen var att bege oss vidare till Linas inflyttningsfest men den planen misslyckades fatalt av diverse olika anledningar. Vi hamnade på Haket istället, jag och Johanna, och hade en mycket fin kväll!

P-A och Linnéa i P-As übermoderna, sjukt snygga lya. Så nice!

Maten alltså... P-A trollade med grillspetten så de smakade magiskt, Linnéa (som är kock!) gjorde en fantastisk potatissallad. Jag hackade grönsaker och drack vin istället. Man ska göra det man är bäst på, tänker jag ;)

Idag startade dagen med en skön frukost med min fina vän Thomas och därefter mötte jag upp Sara vid Centralen för att bege oss ut mot Lindholmen för radiointervju. Sara är en ny bekantskap, vi träffades för ett par veckor sedan när Mia och jag körde all-in på Gretas. Vi stod i kön utanför och Mia hade på sig sin "Inte under 24.000"-pin. Det visade sig att bakom oss i kön stod tre blivande intensivvårdssjuksköterskor! Det blev en go kväll, som alltså ledde vidare till en ny kompis och en radiointervjukompanjon :) Mycket bra!

Sara och jag tog gick längs Lindholmens strandpromenad efter intervjun, och tog båten tillbaka in till stan. Göteborg alltså... Så himla fin stad där man kan åka båt från en radiointervju och ändå vara hemma på ett kick ;)

Intervjun gjordes hur som helst i P4 Extra och vi pratade om hur vi tar löneupproret vidare. Det kan inte bli mer perfekt timing än så här! Igår släpptes som bekant vår nya sida och imorn går vi ut med information om nästa manifestation, som kommer äga rum 1/6 utanför Sahlgrenska.

Hemsidan, www.livsviktiga.se, har redan haft över 1000 unika besökare... Det känns som en dröm! Det är helt otroligt! Jag känner mig väldigt liten och störst i världen på samma gång. En fantastisk känsla!

En annan fantastisk känsla fick jag igår, då jag fick ett erbjudande som fick mig att hoppa upp och ned som en kanin på speed och fick stackars P-A som bevittnade hela spektaklet att tappa hakan. Mer info om vad detta innebär kommer. Det handlar om skrivande, att sprida vårt budskap och att lämna ett bestående avtryck. Det kommer bli så häftigt!

Som jag sa kom jag precis hem. Det har grillats hemma hos Thomas med hans vänner Anders och Micke, ett par andra vänner till dem alla och Peter och Johanna. Sjukt trevlig kväll med helt galet god öl och årets första grillmat. Så jäkla fint! Den här helgen kommer jag leva länge på :)

Thomas göttar sig. Fin-öl, rom, kaffe, chokladmousse... Är det söndag så är det! Då ska det göttas!

Imorgon är det ny vecka, nytt fokus, nya tag och nya uppgifter att lösa. Tempot behöver skruvas upp. Den här helgen har jag medvetet släppt mycket på mitt fokus och bara njutit av umgåsning i goda vänners lag och spontana infall. Jag tror jag behövde det. Nu är jag redo för slutklämmen för den här terminen!

www.livsviktiga.se - Stora grejer händer!

Det händer grejer nu!!! 1/6 planeras ett stort "Våga vägra under 24.000"-event (tid, plats och detaljer avslöjas på måndag...) och idag lanserades vår nya hemsida www.livsviktiga.se. Där kan du läsa om sjuksköterskans vikt i samhället, ur ett patientperspektiv. Vi har samlat (och behöver fler, så bidrag gärna) berättelser ur verkliga livet, där människor upplevt att en sjuksköterska påverkat deras liv i en positiv riktning. Vissa historier är tragiska och lockar fram tårar, andra är charmiga och nästintill skrattretande. Alla är de lika viktiga och alla belyser de samma sak: En sjuksköterska gör skillnad i samhället. En sjuksköterska förtjänar en skälig lön.

In och läs, och bidrag med din egen berättelse!

Hår.

Jag hade kunnat skriva hur mycket som helst nu. Om bekymmersamma praktikplatser, en eventuellt uppskjuten examen och en hel massa planerande av lönemanifestationer... Dock orkar jag inte.

Jag skriver om mitt hår istället. Det är nytt, kortare och ljusare. Hur det ser ut ser ni här:

Nu blir det sömn. Ögonen går i kors. Godnatt!

Vad jag haft för mig...

 Det har varit fullt ös, därav blogguppehållet. Det är knappast så att jag saknar ämnen att skriva om, tvärtom - tiden har inte riktigt räckt till! Det har varit ett par fantastiska dagar med underbara upplevelser av olika slag. Musik, träning, vänskap, patientkontakt... You name it! Här kommer någon form av sammanfattning av senaste dagarna, i bildform. I bakvänd ordning med start från igår. Jag orkar inte ändra ordningen på bilderna...

 Igår blev jag bortskämd med helt galet god hemmagjord chokladmousse, fantastiskt fin öl och indisk mat...

 ...Och här är bortskämmaren, min fina vän Thomas! Det är helt galet att vi bor tre minuter ifrån varandra men sällan lyckas umgås mer än någon gång i kvartalet. Det är faktiskt inte okej. Det får bli skärpning på det planet. Nu ska vi i och för sig springa Midnattsloppet ihop, så om inte förr så ses vi i alla fall i augusti... :P

 Helvetiskt god öl fick jag som sagt! En portvinfatslagrad havreporter. Inte helt fel, en vanlig sketen söndag i goda vänners lag :)

 I lördags var det medlemsfest på Trädgår'n för SATS medlemmar. Här står Sebastian och Therese på scenen och hälsar alla välkomna. Det var så roligt att se våra fina medlemmar uppklädda och på partyhumör! När Trädgår'n öppnade för allmänheten gick jag och mina kära stammisar vidare och lyssnade på Henrik på LaGondola en sväng. Mycket trevligt!

 Matilda och jag spelade på medlemsfesten. Det är, som ni ser, inte vi på bilden. Det är Niklas och Karin som soundcheckar, åt oss :P Det blev en göttig spelning! Vi körde bara tre låtar, men det kändes alldeles lagom och kanske kommer det upp en video på det hela så småningom.

 Innan medlemsfesten i lördags besökte Lina och jag (och Louise, som moraliskt stöd och smakråd) Point Blank Tattoo. "Wish it, dream it, do it" skulle förevigas på våra kroppar. Det blödde ganska ymnigt under mitt tegaderm, och på kvällen stod jag på scen med blodig plast på armen. Men men, jag har varit med om värre saker på scenen. Tappa tröjan inför fullsatt Balettakademin t.ex. Det var definitivt värre!

 Lina (aka Muff1) under nålen. Vi kommer vara så grymt snygga(re) när vi kör våra teamklasser framöver!

 Och så här blev resultatet! Jag är så stört nöjd och blir lite lycklig så fort jag ser min högerarm, vilket jag gör ganska ofta... så det innebär att jag blir lycklig var och varannan sekund ;)

 Tatueraren Andreas gjorde ett bra jobb! Han är galet duktig, trevlig, seriös och kunnig så om du funderar på en tatuering kan jag varmt rekommendera denna man!

Nöjd tjej, med en lugg som inte är av denna värld... Vilken tur att en av punkterna på morgondagens lista är ett frisörbesök! Förutom det blir det möte i skolan med läraren Ingegerd. Det har dykt upp vissa bekymmer kring min sista VFU-planering som behöver redas ut, och det ska göras imorgon. Därefter blir det skriva palliativ-uppgiften hela dagen fram till frisören. Kvällen bjuder på musicerande. Så himla fint!

Och just det, jag hämtade mitt schema för sommaren i fredags. Jag är så nöjd! Jag kan fortfarande inte riktigt tro att jag kommer arbeta som undersköterska på CIVA i sommar... På CIVA!!!! Jag är glad och tacksam ända in i själen. Och lite nervös också, men det är bara gött. Schemat är dessutom precis som jag ville ha det. Jag kommer kunna köra många klasser på gymmet, och jag jobbar en hel del nätter vilket jag gillar. Det kommer bli en så fantastisk sommar! Sommaren 2010 var grym och jag gav mig fasen på att 2011 skulle bli bättre. Det blev den, trots att den började lite knaggligt med en separation från min ex-sambo... Nu bestämmer jag att sommaren 2012 ska bli ännu fantastiskare, och den har redan potential. Wish it, dream it, DO IT!!!

Ett inlägg om inget alls.

Dagens lärdom: För mycket och för starkt kaffe i kombination med för lite vatten och en BodyCombatklass ger huvudvärken från helvetet. Så, nu sitter jag här med huvudvärken från helvetet och inväntar effekt av min just nu bästa kompis NSAID. Kul.

Dagen har spenderats på Café Shanti tillsammans med Mia och kurslitteraturen. Den stora uppgiften om folkhälsa är snart färdig och jag planerar lägga sista handen vid den imorgon. Jag hade tänkte göra det idag men ja, huvudvärken gynnar inte kreativiteten direkt. Det får faktiskt bli sängen istället.

Mer än så har jag inte att säga just nu. Imorgon blir det amanuensarbete i form av anatomistudier med T2 och därefter ska Mia och jag på Vårdförbundsevent på Kajskjul 8. Och vid den tiden kommer också folkhälsouppgiften vara inskickad och klar och jag kommer jubla.

Nu: Sömn.

Vänskap och tacksamhet

Jag kom precis hem efter en lång kväll av fikande. Först fika med Mia och sedan fika med Peter. Dessa fina människor! Jag kan inte förstå hur jag kan vara så lyckligt lottad att jag har alla dessa fantastiska vänner i mitt liv.

För bara ett år sedan såg mitt liv helt annorlunda ut. Jag var sambo och hade en väldigt liten umgängeskrets och väldigt lite tid över till att skaffa någon. Jag säger inte att det enbart var av ondo, men ärligt talat så föredrar jag livet som det ser ut nu. Det känns som jag har samlat de finaste av fina människor omkring mig, och det är en fantastisk känsla att ha vänner man vet att man kan lita på i vått och torrt. Sådana man kan säga precis vad som helst till, sina innersta hemligheter. Det är en riktig skatt att ha sådana människor i sin närhet!

Jag är fantastiskt tacksam över att jag har just det, och vore jag lite piggare hade jag nog skrivit ett bra mycket finare inlägg om ämnet än detta. Dock är jag svintrött, så jag lägger ned och laddar för en heldag med skoluppgift imorgon istället.

Denna underbara träning!

Vem har sagt att träning behöver vara tråkigt? Att teama Schlager v.s. Rock tillsammans med Andréas är t.ex. väldigt roligt :)

Träning! Vilken fantastisk källa till glädje, lycka och kickar! Mitt CykelPulse-pass idag gick nog till historien över snabbast avklarade klass med största möjliga träningsglädje :) Snabbast på så vis att tiden flög förbi, det vill säga. Den här veckan har jag tränat extremt lite och bara instruerat två klasser, det är ju aningen mindre än mina vanliga 8-10 träningstimmar. Snacka om abstinens! Jag var så övertaggad innan klassen skulle börja att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Full klass, grymt peppiga deltagare och terminens hittills tuffaste klassupplägg blev en solklar kombo!

Veckan som gått har jag mest känt mig stressad och nere mest hela tiden. En ständig känsla av hopplöshet har varit överhängande och jag är väldigt övertygad om att den har med det låga antalet träningstimmar att göra. Det är säkert jättebra för kroppen att få sig en ordentlig vila mellan varven, men det är ingen hit att må så som jag gjort. Jag behöver de där kickarna med jämna (och uppenbarligen täta) mellanrum. Nästa vecka blir det mer träning, men fortfarande en lägre nivå än vanligt. Jag funderar på att göra ett nytt försök med löpning. Helst på morgnarna, men det finns inte en chans i världen att det kommer hända denna vecka då jag börjar 06.45 varje dag förutom imorgon :P

Nu blir det snart sängen. Imorgon väntar ett oerhört spännande samtal med en patient och på kvällen blir det min måndags-Pump. Därefter möte med Mia för att briefa henne om vad som sades på 24K-mötet sist. Någonstans däremellan ska det också skrivas skolarbete tills fingrarna blöder, typ.

En sammanfattning...

Det har gått i ett här de senaste dagarna, minst sagt! Jag tror att en sammanfattning i punktform lämpar sig bäst, så kanske jag är ifatt sedan :)

* JAG KLARADE LÄKEMEDELSBERÄKNING 2!!!! Jag var tvungen att titta ungefär en miljard gånger innan jag vågade tro att det var sant. Helt och fullt sant tror jag dock inte det är förrän jag hämtat ut tentan och ser det svart på vitt, men ändå... det står ett "G" efter mitt kodnummer på GUL. Jag har fasat för den här tentan sedan jag bestämde mig för att söka sjuksköterskeprogrammet. Matte är något jag tycker mig ha svårt för och det krävs 100% rätt på tentan... Det måste skett någon form av mirakel där i tentasalen :)

* Helgen bjöd på två fina kvällar av spontanparty. I fredags tillsammans med Johanna, Matilda S. och P-A och gårdagen tillsammans med ett helt gäng sköna flickor och pojkar på Max's spelning på Valand. Härligt!

* I fredags hade vi 24K-möte. Det planeras stora grejer här i Göteborg nu, och det känns helt fantastiskt att få vara en del av det här engagemanget och viljan att förändra. Det känns stort och jag kan inte riktigt beskriva det. På något sätt känns det bra att kissa jantelagen i ansiktet och våga säga som det är - vi sjuksköterskor är livsviktiga. Vi förtjänar att värderas därefter.

Grynet tycker också vi är värda 24.000 kronor.

* På lördag är det stooooor fest för alla SATS-medlemmar på Trädgår'n. Göteborgvarvet går av stapeln och efteråt bjuds det in till kalas. Matilda och jag kommer vara en del av underhållningen och det känns så grymt roligt att få spela för våra fina medlemmar och mina kollegor! Det kommer bli en toppenkväll!

Nu ska jag finputsa eftermiddagens Cykelpass. Idag bjuder jag på snabba intervaller och en backe av sällan skådat slag :)

Latex och stetoskop?

Det har varit lite hektiskt de senaste två dagarna, därav frånvaron av blogginlägg. Igår var det först spelning på Nooliys namnbytesfest och därefter taxi i ilfart upp till skolan för att styra med fikat för föreläsningen med Johan Persson från Stockholms 24K-grupp. Efter föreläsningen blev det öl i Linné tillsammans med ett gött gäng sjuksköterskestudenter samt Johan. Mycket trevligt! Alltför sen hemkomst dock, med tanke på att jag började klockan 07.00 imorse. Dock löste det sig fint, och jag är som synes fortfarande vid liv :)

Nu har jag precis skrivit det sista på studieuppgiften för kvällen, tanken var att den skulle vara helt klar till seminariet imorgon...det är den inte. Dock har jag de viktigaste delarna klara och jag hoppas det räcker. Det har inte varit det lättaste att få ordning på den här uppgiften och det vet examinatorn så det bör inte vara några problem... Hoppas jag.

Och just det, jag mailade precis iväg en bild också till en journalist på Ny Tid som ringde igår och ville göra någon form av Hallå där!-reportage med mig. P-A föreslog den här bilden:

Jag höll inte riktigt med... Latexklänning, batong, stetoskop, pistol och blodtrycksmanschett tillhör inte riktigt min stil till vardags :P

Nu blir det sängen. Imorgon händer stora saker på 24K-fronten. Jag är sjuuuukt taggad!

Vad är du stolt över idag?

Nyss när jag stod och borstade tänderna dök en låt upp i huvudet. Den var stretchlåt på någon BodyPump-release för jättemånga år sedan och jag har nog inte tänkt på den sedan dess. Nu dök den i alla fall upp, och jag tänker att den kommer få vara lite av mitt ledmotiv framöver. Den handlar om stolthet.

Stolt. Man kan vara stolt av många olika anledningar. Här var jag stolt över mitt första genomförda Midnattslopp, och min första genomförda löparmil.

Idag är återigen en sådan där dag när jag kom hem från praktiken fylld av ödmjukhet inför livet och respekt för hur sköra vi människor egentligen är. Livet kan verkligen förändras på ett ögonblick, skulle du vara nöjd med det du presterat hittills om det hände dig? Peter och jag pratade om det idag, om att våga ta risker och våga chansa. Inte vänta på "det rätta tillfället", för det kanske aldrig kommer. Jag ska bli bättre på det, det där vågandet och chansandet. Snart kanske det är för sent!

Det jag vill komma fram till är att jag vill, och du kan göra detsamma om du vill, låta magkänslan styra mer. Känna mer, tänka mindre. Det kan handla om så små saker, som kan göra så stor skillnad. Vad händer om du ler mot personen du möter på gatan, istället för att stirra ned i marken? Vad händer om du berättar för någon att du finner den attraktiv? Vad händer om du stannar och pratar en stund med den där personen som varje dag ber dig om en krona utanför Konsum? Vad händer om du fokuserar inåt, andas, känner efter, stannar upp? Vad säger magkänslan åt dig att göra? Jag tror det är viktigt att lyssna på den.

Jag är trött och det här är ett ovanligt rörigt inlägg, men jag ska försöka knyta ihop säcken. Den där låten jag pratade om heter "Proud".

"What have you done today to make you feel proud?
It's never too late to try
What have you done today to make you feel proud?
You could be so many people
If you make that break for freedom
What have you done today to make you feel proud?"

Vad har DU gjort idag som du är stolt över? Jag ställde samma fråga till mig själv och kom fram till att just idag har jag nog inte gjort något som får mig att känna stolthet. Tyvärr. Därför blir det ett av mina dagliga mål framöver; jag ska göra minst en sak som gör mig stolt. Det kan handla om stolthet över mig själv, för att jag utmanat mig och vågat kliva utanför min trygghetszon, eller någon annan form av stolthet. Jag vill känna mig stolt och nöjd över att jag fyllt min dag med meningsfulla aktiviteter. Om jag gör det varje dag, vet jag att jag skulle kunna känna frid även om mina förutsättningar plötsligt ändrades. Håller du med?

Maj månad. En månad av fokus.

Det blev en något mer intensiv helg än väntat. Gårdagen bjöd på mat och vin tillsammans med Mia och avslutades med en hejdundrande utgång med rosa drinkar och dans natten lång på Gretas. Givetvis blev vi kvar tills stället stängde, och precis som sig bör slutade kalaset med nattamat på vägen hem. Matilda och Matilda sov hos mig så jag la mig på soffan i vardagsrummet istället för att kliva över dem och försöka hitta fram till min säng. Helt klart lyckad kväll hur som helst, och ett bra avslut på april månad!

Nu, från och med imorgon, är det dock andra bullar som gäller. Maj månad handlar om fokus. Fokus på skola, 24K-projektet, träning och kost. De två sistnämnda mestadels för att orka med de två förstnämnda, det tenderar ju att hänga ihop det där. Det kommer bli lite skönt, trots att jag är en galet social människa som helst vill leka med mina kompisar mest hela tiden. Det kommer tid för det också, när den här perioden är över. Jag gjorde en lista på grejer jag har att göra, och den blev längre än väntat så fokus är en nödvändighet :)

Imorgon är det praktik, jag börjar klockan 07.00. Dessa underbara tider inom vården ;) Det kommer bli en spännande dag imorgon med en ny patient som jag, tillsammans med min handledare, ska ta emot. Det blir bra! Och snart är det sängen. Godnatt.

Ett stycke busigt Gryn!

Hon ser ganska harmlös ut, men skenet kan bedra...

Jag är hundvakt, åt det lilla Grynet på bilden. Det är Matildas hund men hon kanske ska bo här vissa veckor. Hunden alltså, inte Matilda. Hur som helst, jag hade nästan glömt tjusningen i att vara hundägare...

Jag bor på Caroline Wijks sjuksköterskehem, på tredje våningen. På bottenplan finns konferenslokaler som ibland hyrs ut till diverse sällskap. I morse när jag skulle ta ut Grynet på morgonpromenad var hon lite snabbare än jag var... Jag hade missat att stänga ena dörren ut i korridoren varpå den lilla hundrackaren kutade i full karriär nedför alla trappor till bottenplan. Där, i konferenslokalen, satt drygt 25 personer i en halvcirkel och lyssnade till en föreläsare. Vad gör Grynet? Jo, hon stannar vid dörröppningen, vänder sig om och kastar ett retfullt öga mot mig som kommer flåsande bakom henne, och spatserar sedan lugnt in och sätter sig i mitten av halvcirkeln. Där sitter hon och ser sig nöjt omkring, lite som "Nu är jag här, då kan ni börja!".

Jag kommer efter, mumlande ursäktande ord, iklädd onepiece och med håret på ända. Vad gör Grynet när jag kommit in i mitten av cirkeln och lyfter upp henne? Jo, hon börjar protestera ljudligt. Hon skriker. Som ett ledset barn. Kul.

Det blev ännu fler mumlade ursäkter och sedan snabbt därifrån. Konferensdeltagarna, som först gett ifrån sig ett "ååååååh!" när Grynet dök upp, tittade förfärat på mig. Härlig start på dagen. Som sagt, jag hade glömt tjusningen med att vara hundägare...

Svaret på tröttheten?

Strukturen för ett Ferritinkomplex.

Jag fick hem mina provsvar från senaste läkarbesöket för ett par dagar sedan. Tydligen har jag låga ferritinnivåer, vilket kanske kan förklara varför jag är så extremt trött hela tiden. Jag är konstant sötsugen och kan sova hur länge som helst utan att jag blir piggare. Sjukt segt! Nu har jag dock börjat med järntabletter så jag hoppas det kommer ordna upp sig inom kort.

Igår kväll efter min klass blev det ett par öl på Bishops Arms tillsammans med Peter, Petri och Johanna. Mycket trevligt! När jag kom hem satt Matilda och hennes Peter (det är många Peter i omlopp nu...) och drack vin i vardagsrummet så jag joinade dem och bjöd dem på lite whiskey. Laphroaig såklart, vad annars? ;) Sedan somnade jag som ett litet barn, tror knappt jag hann få ned huvudet på kudden!

Idag startade dagen med ett TTT-vick för Louise kl. 12.00. Få men laddade deltagare. Vi hade roligt! Snart ska jag iväg och hjälpa till att bära en tv och ikväll kommer Matilda hit och repar inför onsdagens spelning på Nooliy. Och just det, jag har en klass till där emellan också. CykelPulse, vick för Cecilia.

24K-talet Göteborg.

Här kommer en video från gårdagens tal på Gustav Adolfs torg. Tack Peter Lindgren för att du filmade :)

Jag önskar att jag kunde beskriva känslan jag hade när jag stod där och talade. Så mycket kämparglöd, samhörighet, gemenskap... Det är otroligt! Tillsammans ÄR vi starka, tillsammans SKA vi få upp sjuksköterskelönerna! Det manifesterades i 8 städer igår, hur många blir vi nästa gång?

Det planeras vidare här i Göteborg, fler aktiviteter är på gång och det är riktigt stora och spännande saker som väntar. Det är vi, blivande sjuksköterskor, som är framtiden inom vården. Ger vi upp nu kommer studenterna om 82 år (det första löneupproret startades för 82 år sedan) stå och stampa på samma plats som vi gör idag. Tänker vi låta det hända? Knappast! Nu inser vi vårt eget värde och flyttar kampen från tisslande och tasslande i fikarummet till gator och torg. Nu är det dags!

Demonstrationsbilder från gårdagen!

Jag ska försöka sammanfatta gårdagen på något sätt. Dock tror jag att bilderna talar mer än mina ord i det här fallet så jag försöker hålla det hela kort. Personligen var gårdagen en av de mest hektiska dagar jag någonsin upplevt, med det inte sagt att jag inte trivs i det höga tempot. Det gör jag, väldigt mycket. Känslan av att ha åstadkommit något bra och kunna lägga sig på kvällen med stolthet i kroppen är fint, och det kunde jag göra igår. Det kommer jag vid närmare eftertanke kunna göra varje dag som sjuksköterska. Fina grejer!

"Jag förtjänar säker vård" står det på barnvagnen. Klart som fasen! Och med låga sjuksköterskelöner är den säkra vården långt borta.

Stina och Johanna är laddade innan avgång från Sahlgrenska. Det stod vårdpersonal i fönstren och vinkade och gjorde tummen upp när vi gick. Vi hade hellre haft de med i tåget, men stöd är trots allt stöd!

Vårdförbundets vice ordförande Haide var med oss längst fram i tåget.

I sista sekund lyckades Ellen leta fram en megafon. Den användes flitigt under marschen!

Vädret var utan tvekan på vår sida!

150 pers tågar läns Linnégatan...

...det är ganska många det!

Jag höll tal på Gustav Adolfs torg (vilket jag kommer lägga upp i ett annat inlägg) och stämningen på platsen var fantastisk! Här kommer två korta filmer med smakprov på de slagord som lät ljuda över Göteborg igår :)

Det är redan nya aktiviteter i pipelinen för 24K-gruppen Göteborg. Vi tänker inte ge oss!

Trött, lycklig, stolt... Vilken dag!

Jag är totalt slut. Vilken underbart fantastisk dag detta blev! Om jag hade orkar hålla ögonen öppna hade jag berättat minsta detalj, men det får bli imorgon. Klockan ringer tidigt och då står praktik på schemat.

Sammanfattningsvis har känslan idag varit en blandning mellan eufori, stolthet över fantastiska blivande kollegor som kämpar för våra löner, förvåning över hur stark man kan vara tillsammans och glädje över att det finns så många engagerade människor i vårt samhälle.

Vi var strax under 200 personer som tågade från Sahlgrenska till Gustav Adolfs torg idag, det var en mäktig känsla att gå längst fram i det tåget!

"Hur mycket är jag värd?" MINST 24.000!

Imorgon kommer som sagt den mer utförliga berättelsen, nu ska det sovas illa kvickt!

Lyssna på mig i radio!

Vilken tidig morgon! Det kändes lite som ett skämt när klockan ringde 06.00 imorse. Nu är jag dock hemma och vänder efter radiomedverkande. Jag måste erkänna att journalistdrömmarna vaknade till liv lite grann när jag spatserade omkring i de galet fräscha lokalerna hos Sveriges Radio på Lindholmen. Jag gillar radio och hade jag blivit journalist hade det nog varit mitt förstahandsval att arbeta med.

Hur som helst, sändningen gick helt okej. Jag är nöjd, med tanke på att jag sällan lyckas prata utan att säga något konstigt (vilket hade motverkat en karriär inom radio, så det är nog tur att jag valde vården!). Jag sa bara fel en gång. Det är nog rekord för att vara jag ;)

Om du missade programmet kan du lyssna på det i lyssningsarkivet. Klicka på länken så kommer du direkt till den del av programmet där jag medverkar.  Det ligger kvar i 30 dagar.

Nu ska jag bege mig mot Sahlgrenska för en kontroll av rackaren på bilden. Lite som årlig service på en bil, tänker jag. Smörja, kontrollera och besiktiga. Yeah!

Imorgon gäller det!

Det här har jag längtat extra mycket efter idag. Min favoritsyssla på sommaren. Gräsmatta. Sol. Bra bok. Vila. Värme. Jag hoppas det kommer finnas tid över till det trots jobb på CIVA i sommar!

Det är definitivt sovdags nu. Jag är långt ifrån klar med det jag hade tänkt göra ikväll, men jag får på något sätt försöka finna tid till det imorgon.

Jag har varit alldeles slutkörd hela dagen, jag somnade ett par timmar runt lunchtid och vaknade av att det ringde. Det var en kvinna från P4 Göteborg som bjöd in mig till deras morgonprogram för att tala om löneupproret. Nu ska jag befinna mig i studion 07.30 imorgon bitti. Därefter väntar besök på Pacemakermottagningen för årlig kontroll (bra, då kan jag ta reda på vad den lilla rackaren registrerade för fuffens i lördags då hjärtat betedde sig så underligt). Sedan stundar praktik innan det är dags för demonstrationen. Imorgon händer det! Det känns lite otroligt, men fantastiskt häftigt. Vi är många och över hela landet kommer det manifesteras under morgondagen. Jag har äntligen skrivit klart mitt tal och jag är nöjd. Det kommer bli bra. Det är viktigt!

Nu kommer jag snart somna över tangentbordet om jag inte går och lägger mig...
Godnatt!

Sats Nordic Convention

Vi vann inte priset för bästa gruppträningsteam, men vi ÄR bäst! Goaste Landala!

Igår var det dags för Sats Nordic Convention. Drygt 3000 Sats-anställda från hela Norden samlades på Svenska Mässan och tränade ihop hela dagen, därefter var det stor fest på samma ställe med temat "Guld". Det finns två riktigt stora höjdpunkter under träningsåret, det ena är Les Mills SuperSaturday och det andra Sats Nordic Convention. Det blev precis lika roligt som väntat även i år!

Eftersom jag har min älskade lördagsklass på lördagsmorgnarna kom jag något sent till konventet. Hann dock med det jag sett fram emot allra mest - TTT:n med norske Bent och hans kollega. Bent är den som ligger bakom konceptet och efter klassen berömde jag honom för att ha skapat det roligaste cykelkonceptet någonsin. Enligt mig, i alla fall.

180 cyklar, lika många pulsklockor, sjukt laddade cyklister och två instruktörer. TTT i världsklass!

Muff1 rockar på spinningcykeln innan TTT:n.

Under TTT:n kände jag av min pacemaker extremt mycket och beslöt mig för att det fick räcka med två timmar träning. Kroppen kändes inte 100% och jag vill inte göra något dumt i onödan.

Det ser mer ut som en rockkonsert än en gruppträningsklass, och jag älskar't! Så snyggt och påkostat!

Jag kikade runt lite i mässhallen och spanade in resten av klasserna innan jag gick hem och duschade och fixade lite inför förfesten här hemma. Lina, Evelina och Aaron kom över och gjorde sig i ordning här hos mig. Det dracks vin, sminkades och fixades. Vid 19.30 tog vi en taxi tillbaka till Svenska Mässan där festen skulle hållas.

Muff1, Muff2 och Aaron i taxin på väg till festen.

Skål!

Evelina, Malin (eller? Svårt att säga...) och Victoria.

Sats fester är otroligt påkostade och i år var inget undantag. Vi blir verkligen rejält bortskämda en gång om året! Jag har aldrig sett en middagssittning med så många platser som igår och maten var riktigt god. Konferencier för kvällen var Kristin Kaspersen, vilket var ytterligare ett plus eftersom jag tycker hon är riktigt snygg ;)

Bortsett från att masken var något stor vilket gjorde att den antingen föll ned och täppte till min näsa, med extrem snorproduktion som följd, eller tryckte in mina ögonfransar i ögonen var den fantastiskt fin! Ser ni linsen i ögat förresten? I'm crazylady with stars in her eyes! ;)

Kvällens meny.

Någon blev lite väl förtjust i efterrätten... Kan det varit Stefan?

Snygg-Kristin som konferencier! Jag var lite kändisförälskad i henne när jag var tonåring. Eller ja, ganska mycket :P

Efter middagen dansades det natten lång och när festen bommade igen vid 02.00 mötte jag upp Helena och Linnéa på Lilla London för att gå vidare till Excet. Återigen, inte min typ av ställe, men med tanke på den sena timmen hade vi inte alltför många alternativ. Kvällen avslutades i alla fall med en kebab på Vasagrillen 05.30 imorse, så jag måste väl ändå påstå att det blev en rejäl helkväll :) Idag är jag, konstigt nog, inte bakfull. Dock trött, men glad! Tur att detta inte sker varje helg... Jag hade aldrig orkat!

Sclerosering eller operation?

Jag var hos läkaren idag. Förutom utvärdering av mina mediciner (som jag naturligtvis glömde be om ett nytt recept på) diskuterades min rygg och mina åderbråck. Jag har ganska kraftiga sådana, särskilt på högerbenet. De blir värre och värre och på senare tiden har de börjat ge symptom också i form av tyngdkänsla i benen och att det kliar ganska kraftigt. Jag har velat åtgärda dem ett bra tag, men fått höra att det räknas som kosmetisk kirurgi och därför ska bekostas av patienten själv. Det kostar mellan 9000 och 21000 kronor, tydligen. Inte helt okej.

Åderbråck, eller varicer, uppkommer i det ytliga kärlsystemet (oftast på benen). I en frisk ven finns klaffar var 5:e till 10:e centimeter som förhindrar blodet att rinna i "fel" riktning när det pressas tillbaka till hjärtat via skelettmuskelpumpen (när vi använder våra muskler spänns de, vilket gör att venerna pressas samman och blodet "pumpas" mot hjärtat). När venerna inte fungerar som de ska rinner blodet således i motsatt riktning och venen blir slapp och knölig eftersom det ansamlas blod lokalt. I det långa loppet kan detta leda till ökad infektionsrisk och venösa bensår, vilket är mindre trevliga komplikationer.

Vena Saphena Magna, tror jag. Jag kan inte påstå att jag är världsbäst på vilken ven som är vilken men jag tror det är en bra gissning i alla fall :P Nu kan man följa den hela vägen från ljumsken och ned till fotleden. Hur som helst fungerar den inte som den ska, och snart ska den bort! (Och nej, jag är inte naken på bilden, även om det ser ut så.)

För mig är det inget kosmetiskt bekymmer. Visst, det är kanske inte det sexigaste man kan ha på ett par ben men ärligt talat - det spelar ingen roll. Inte för mig i alla fall. Jag är inte mindre älskvärd eller sämre i sängen för att klaffarna i min högra V. Saphena Magna fungerar dåligt, det är jag helt övertygad om och kunde därför inte bry mig mindre om hur det ser ut. Däremot oroar det mig att jag har ett helt yrkesliv framför mig som innebär stor belastning på de stackars venerna och att jag inte alltid kommer vara lika fysiskt aktiv som jag är nu. Jag är inte jättesugen på venösa bensår i framtiden. Inte ett dugg, faktiskt. Så, därför vill jag göra något åt det.

Min läkare skickade idag en remiss till Citykirurgen för bedömning, äntligen! Jag blev så glad att jag ville ge henne en kram :) Det innebär att jag inte behöver bekosta kalaset ur egen fick, och dessutom är det skönt att det inte bara är jag som tycker att det bör åtgärdas utan även hon som är läkare.

Efter bedömningen kommer kirurgen ta ställning till om åderbråcket ska åtgärdas via sclerosering (man sprutar in ett "skum" i kärlet som får det att skrumpna ihop, varpå det inte längre kan fyllas med blod) eller avlägsnande av venen. Eftersom jag är smått dum i huvudet hoppas jag på det senare och helst vill jag vara vaken och se spektaklet. Det är inte varje dag man får se någon dra ut en ven ur benet på en, jag tror det hade varit häftigt ;)

Talangfulla vänner

På tisdag är det dags för demonstrationen. Hittills är det strax under 200 personer anmälda till Våga Vägra-eventet på facebook och jag hoppas vi blir ännu fler!

Det är grymt att se att folk engagerar sig, både sjukvårdspersonal och andra. T.ex. har jag blivit stoppad på stan efter artikeln i GP och fått höra av främlingar att vi gör ett bra jobb. Det känns så otroligt fint! Det är givetvis inte enbart genom att gå i demonstrationståget eller berömma oss man kan visa sitt stöd, man kan även göra som min fantastiska vän och spelkollega Matilda gjort, designa en sjukt snygg affisch som gör reklam för eventet. Hur läcker är den inte?! Jag kommer skriva ut den, rama in den och sätta upp den på väggen. Lätt. Hon är så himla duktig, Matilda! TACK!

Så läckert!