Världens kortaste bilägarkarriär?

Jag kom precis hem efter en alldeles för tidig resa ut till Partille tillsammans med Peter. Vi hann med en kaffe på DaMatteo efteråt också, tillsammans med Jens som hämtade upp oss (TACK, Jens! Du är en pärla!). Anledningen till Partilletrippen var att lämna skadenummer från försäkringsbolaget samt titta på den stackars bilen. Det känns helt absurt, hela den här historien. Det måste vara stans snabbaste bilägarkarriär! Så var vet det då som hände...

Eftersom jag håller på att ta körkort och min fina vän Peter har erbjudit sig att vara min handledare, bestämde vi oss för att köpa en bil tillsammans. En billig en, som kan tillgodose våra behov det närmsta året. Vi kikade runt på Blocket ett par veckor och tillslut fann Peter denna röda lilla Opel Corsa Swing. Efter godkänd besiktning bestämde vi oss för att köpa den, och i lördags kväll fick jag ett mms av Peter med en bild på bilen och frågan om jag ville ta en provtur. Han överraskade mig genom att stå utanför mitt hus med vår alldeles egna, nyinköpta bil. Lycka!!! Vi tog en tur (med Peter bakom ratten) och jag gillade bilen direkt. Det kändes som en perfekt första bil att äga, och lyckan var enorm! Det är stort att köpa den första bilen! Planen var att under söndagen införskaffa ett rattlås och sedan låta bilen stå parkerad ute hos Peter i Gamlestan, eftersom det blir billigare så än att ställa den inne i stan där jag bor. Vi dividerade fram och tillbaka om det fanns någon möjlighet att ställa bilen utanför mitt hus den första natten, med tanke på att rattlås saknades. Det fanns det inte, så det fick bli Gamlestan...

Peter parkerade bilen runt 23.30 på lördagskvällen, när han sedan skulle ta den till jobbet morgonen efter var den... borta! Jag vaknade av hans sms: "Bilen stulen. Jag skämtar inte". Helt otroligt! Polisanmälan gjordes, och vi fick ganska snabbt reda på att bilen återfunnits i någons trädgård i Olofstorp, där den bränt igenom ett staket, över en gräsmatta och upp på en sten... Kul.

Idag var vi således ut och tittade på skadorna. Det ser inte mycket ut från utsidan, men den är frontsmälld och verkstaden uppskattade reparationskostnaderna till runt 20.000 kr. Det är mer än vi gav för bilen från början. Det känns inte riktigt värt det, med andra ord.

Det ser inte så farligt ut, men skadorna sitter tydligen mest på insidan.

Vår fina lilla bil... Trasig!

Punkterat bakdäck...

Något intryckt front...

Jag vet inte exakt vad detta är, men det hör till bilen och låg inslängt i framsätet.

Tjuvkopplad. Kul.

Dock är det värsta inte pengarna, pengar går alltid att ersätta (även om de stundtals är en bristvara då man är student). Det värsta är kränkningen och känslan av att bli nedtryckt i skorna då allt man vill är att göra gott. Jag köpte bilen för att kunna ta mitt körkort, jag tar mitt körkort för att jag vill arbeta inom ambulansen. Jag vill arbeta inom ambulansen för att jag vill rädda liv. Peter vill bli polis. Han vill göra gott i samhället. Och så snor de bilen av oss. Det är inte rätt att sno en bil av någon alls, men det känns lite extra surt att det var just vi som råkade ut för detta, med tanke på våra framtidsplaner och värderingar. Usch. Det kommer nog ta ett bra tag innan jag lyckas släppa irritationen över det här.