Om att veta hur man vill leva.

Man kan BÅDE dricka öl OCH leva sunt. Inte exakt samtidigt kanske, men ja... under samma livstid :) Balans! Jag tror på balans!

Jag var galet rastlös tidigare, när jag satt och pluggade. Det slutade med att jag köpslog med mig själv och kom fram till att om jag gjorde färdigt halva uppgiften fick jag gå och styrketräna innan min cykelklass. Så fick det bli. Det är nog det bästa jag gjort på länge och den där känslan av brist på energi jag haft de senaste dagarna var som bortblåst! Idag kände jag mig stark, både i gymmet och på min CykelPulse, och det är en underbar känsla!

Förutom att det kändes bra, såg det bra ut också. Det börjar redan synas att det händer saker med kroppen trots att jag bara dietat en vecka (en vecka som inneburit - 2 kg på vågen, dock är vågen totalt ointressant i det här fallet). Jag har tappat mycket vatten eftersom jag dragit ned på kolhydraterna så mycket och det märks. Det märks på hur kläderna sitter, på hur kroppen känns under träningen och på bilden som möter mig i spegeln.

Det är en skön känsla. När jag var yngre mådde jag så otroligt dåligt över min kropp. Jag hade anorexi och bulimi i flera år och länge levde jag ett liv där jag förnekade mig själv så mycket njutning. Njutningen av mat, njutningen av sex, njutningen av friheten att välja... Idag funderade jag över vad skillnaden är. Då ville jag förändra min kropp - nu vill jag förändra min kropp.

Tidigare var jag aldrig någonsin nöjd, det spelade ingen roll vilka resultat jag fick för jag såg det ändå inte. I efterhand har jag förstått att det aldrig handlade om kroppen, det handlade om att våga tycka om och acceptera sig själv. DET är den stora skillnaden. Nu är jag nöjd. Jag är nöjd för att jag har en kropp som fungerar som den ska och låter mig göra det jag vill. Jag kan njuta av allt som hör ett fullvärdigt liv till och dåligt samvete är ord som inte existerar i min värld längre. Jag får inte dåligt samvete om jag vilar från träningen eller äter en pizza någon gång, tvärtom. Det gör gott. I själen!

Nu är det i och för sig ganska många år sedan jag kunde börja kalla mig frisk, men jag kan ändå drabbas av den där tacksamheten och lyckan över att jag tog mig ur det, och lyckan över att jag nu vet hur jag vill leva mitt liv. Jag vill inte ha ett liv i förnekelse, jag vill ha ett liv i BALANS. Där ingår träning, mycket sådan, och god och näringstät mat som ger mig energi. MEN där ingår också en godispåse, ett glas vin (eller flera), några öl eller en bakispizza på söndagen. Där ingår en sund inställning till vad njutning är, och för mig är det att våga ta för sig av livet.

Självklart vill jag, precis som de flesta andra, ha en "snygg" kropp som uppskattas både av mig och de runt omkring mig. Jag vill ta hand om mig själv och känna mig attraktiv och fräsch, det ligger nog i de flesta människors natur. Däremot tänker jag ALDRIG mer förneka mig något. Jag kan välja, tillfälligt, att undvika något eller öka min träningsdos eller vad den nu må vara, för att nå ett specifikt mål, men det är en annan sak. Det kan låta lite som att äta kakan och ha den kvar, men jag tror inte att det är så. Jag tror att vi blir lyckliga först när vi vågar lyssna inåt och accepterar oss själva som vi är. Nu säger jag inte att på något vis rättfärdigar en osund livsstil, men det handlar om att finna det som är sunt för just MIG. Eller DIG, i ditt fall.

För mig är det sunt att vårda min kropp med rolig och effektiv träning, ge den bränsle i form av god och näringsriktig mat och då och då låta lusten styra och njuta av precis det man vill ha. Det tror jag är balans, och det tror jag skapar lycka och friskhet.

Och ärligt talat så har jag ingen aning om varför jag skrev det här inlägget :)