Ett stycke busigt Gryn!

Hon ser ganska harmlös ut, men skenet kan bedra...

Jag är hundvakt, åt det lilla Grynet på bilden. Det är Matildas hund men hon kanske ska bo här vissa veckor. Hunden alltså, inte Matilda. Hur som helst, jag hade nästan glömt tjusningen i att vara hundägare...

Jag bor på Caroline Wijks sjuksköterskehem, på tredje våningen. På bottenplan finns konferenslokaler som ibland hyrs ut till diverse sällskap. I morse när jag skulle ta ut Grynet på morgonpromenad var hon lite snabbare än jag var... Jag hade missat att stänga ena dörren ut i korridoren varpå den lilla hundrackaren kutade i full karriär nedför alla trappor till bottenplan. Där, i konferenslokalen, satt drygt 25 personer i en halvcirkel och lyssnade till en föreläsare. Vad gör Grynet? Jo, hon stannar vid dörröppningen, vänder sig om och kastar ett retfullt öga mot mig som kommer flåsande bakom henne, och spatserar sedan lugnt in och sätter sig i mitten av halvcirkeln. Där sitter hon och ser sig nöjt omkring, lite som "Nu är jag här, då kan ni börja!".

Jag kommer efter, mumlande ursäktande ord, iklädd onepiece och med håret på ända. Vad gör Grynet när jag kommit in i mitten av cirkeln och lyfter upp henne? Jo, hon börjar protestera ljudligt. Hon skriker. Som ett ledset barn. Kul.

Det blev ännu fler mumlade ursäkter och sedan snabbt därifrån. Konferensdeltagarna, som först gett ifrån sig ett "ååååååh!" när Grynet dök upp, tittade förfärat på mig. Härlig start på dagen. Som sagt, jag hade glömt tjusningen med att vara hundägare...